Expedition Ecuador: Del 1: Quito med utflykter norr om staden, 2-7 april 2015
I höstas försökte jag övertala maken om en resa till Galapagos, något jag drömt om så länge jag vetat att dessa öar finns. Tänkte att det gällde "nu eller aldrig". Mina, ja våra för den delen, knän har varit dåliga länge. För två år sedan ganska precis fick jag en protes i vänster knä. Vi har dessutom gått på gym och tränat plus promenerat ett år, så formen var god! Maken var motsträvig. "För lång flygresa" (15 timmar) var motargument. Med kvinnlig list lyckades jag övertala honom, att det inte var så farligt. Han var nämligen beredd att åka till Sydney och en kryssning därifrån via Tasmanien till Nya Zeeland. Dubbla flygtiden!!! "Jaja", sade han. Det blev Sydamerika för första gången. Vi har bara varit i Västindien några gånger och Cozumel i Mexiko.
Jag hade kollat flera resor med Galapagos, som huvudresmål. Det var ju inte billigt, kring 45-90 000 per person. Tyckte att Solresors upplägg verkade omväxlande och dessutom hörde det till de "billigare". Den resan gav mycket för pengarna i mitt tycke. Sagt och gjort, jag bokade resan, 2-16 april. Detta gjordes redan 4 november. Lååång väntan på att komma iväg m a o. Men, tiden går ju fort, så snart var det dags! Här en beskrivning av resan från Solresor:
http://www.solresor.se/resa-till/tema/rundresor/ecuador/expedition-ecuador/
Om Ecuador
Republiken Ecuador (betyder Ekvatorn) bildades 1830 och Quito valdes till huvudstad. Det har bott folk i området över 12 000 år, en del menar 40 000 år. Landet har idag närmare 16 miljoner invånare. 65 % är mestiser dvs en blandning mellan indianer och vita, 25% är indianer, 3% är svarta (ättlingar till slavar, som spanjorerna tog in). Resten är "gringos" dvs vita. Inkafolket regerade, innan spanjorerna intog landet på 1530-talet. Spanska är det officiella språket, men det finns drygt 20 olika indianspråk också. Varje stam har sitt språk. Otavaloindianska talas av ca 2 miljoner t ex. Vill du läsa mer om landet, så finner du en länk här:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Ecuador
Det är 10 400 km från Stockholm till Quito. Till Galapagos är det 1000 km från Ecuadors kust. Långt ut i havet alltså!
Ytan är 260 000 kvadratkilometer (Sv i jämförelse: 450 000).
Anderna skär igenom landet och har flera aktiva vulkaner bl a Cotopaxi (5 897 m ö h) strax utanför Quito. Högsta vulkanen är Chiborazo (6 310 m), men utslocknad numera. Utbrott senast i Quito 1999, som täckte staden med aska, ingen lava turligt nog. En stor jordbävning skedde 1987.
Flora och fauna: 300 arter däggdjur (fler än i andra länder), 25 000 växtarter, 1 600 fågelarter. Spännande, tycker jag.
Presidenten heter Rafael Correa och valdes 2007 och är nu omvald för 3:e gången. Tidigare har man bytt regering titt som tätt. Correa har gett politisk stabilitet, även om det ändå varit turbulent.
Valutan är US Dollar sedan 2000 efter finans- och ekonomisk kris. Trots detta får man växelmynt i de gamla Sucre.
Ca 50% av befolkningen lever under fattigdomsgränsen. Arbetslösheten är stor och många har emigrerat till utlandet för bättre villkor. De flesta har dock mat för dagen i Ecuador. Jorden är bördig och ger flera skördar per år.
2 april, torsdag Åkersberga-Amsterdam/Schiphol-Quito
Väckning 03.00 och taxi i ottan beställd, 04.15. Det var -0.5 grader, men torrt på vägbanan. Regn-/åskskurar, +19 i Quito. Det gick snabbt att ta sig till terminal 2 så dags på dygnet. Inte höll han hastighetsgränserna heller, chauffören. Var uppe i närmare 150 km/tim på motorvägen och mycket över, där det var lägre fart enl skyltarna. Tog bara 28 minuter! 2 tunga resväskor - blir inte mycket handlat! 23 kg i viktgräns och vi hade 20 i vardera. Inrikesflyget i Ecuador har 20 kg som gräns! Lång kö, till bagageinlämningen. Tur vi var ute i god tid. Bara 50 minuter att vänta, sedan Security var avklarad. Undrar hur många och vilka, som blir våra medresenärer från Arlanda. Vi satt och gissade. Visade sig att vi hade flera rätt bl a beroende på "vildmarksklädsel" och ålder i kombination.
KLM-planet mot Amsterdam gick 06.30. Vi hade rätt ont om tid för byte på Schiphol, knappt 1½ timme bara. Det visade sig till råga på allt vara en bra bit att gå! Synd, för det finns många trevliga butiker på den flygplatsen. Hann inte med någon av dem. Det var flera säkerhets- och passkontroller, innan vi kunde kliva ombord på KLM "Galapagos Islands", som vårt plan var döpt till., Det blev strul - 5 personer dök aldrig upp, men deras bagage hade lastats ombord. Det händer sade flygvärdinnorna - de kan ha vunnit i casinot och bestämt sig för att stanna t ex. Troligt var väl att de gått vilse. Vi blev 1½ timme sena, sittande i planet, medan de letade väskor. Som om vi inte skulle få nog av att sitta i våra säten! Nåja, väskorna skulle letas fram och lyftas av. Lennart hade beställt platser med extra benutrymme, när han checkade in oss. 800:- extra per person och riktning. Dyrt! Särskilt som hans plats hade en låda under halva ytan under sätet framför. Trångt även när hans väska ställdes på annat ställe. Det skulle vi klaga på när vi kom hem, bestämde vi. 800:- tillbaka! Jag hade bokat glutenfri mat åt Lennart. I vanlig ordning var den "fri från allt". Vi skickade ätbart mellan varandra. Han fick t ex min ost och min efterrätt, citronmousse.
Jag hade kollat flera resor med Galapagos, som huvudresmål. Det var ju inte billigt, kring 45-90 000 per person. Tyckte att Solresors upplägg verkade omväxlande och dessutom hörde det till de "billigare". Den resan gav mycket för pengarna i mitt tycke. Sagt och gjort, jag bokade resan, 2-16 april. Detta gjordes redan 4 november. Lååång väntan på att komma iväg m a o. Men, tiden går ju fort, så snart var det dags! Här en beskrivning av resan från Solresor:
http://www.solresor.se/resa-till/tema/rundresor/ecuador/expedition-ecuador/
Om Ecuador
Republiken Ecuador (betyder Ekvatorn) bildades 1830 och Quito valdes till huvudstad. Det har bott folk i området över 12 000 år, en del menar 40 000 år. Landet har idag närmare 16 miljoner invånare. 65 % är mestiser dvs en blandning mellan indianer och vita, 25% är indianer, 3% är svarta (ättlingar till slavar, som spanjorerna tog in). Resten är "gringos" dvs vita. Inkafolket regerade, innan spanjorerna intog landet på 1530-talet. Spanska är det officiella språket, men det finns drygt 20 olika indianspråk också. Varje stam har sitt språk. Otavaloindianska talas av ca 2 miljoner t ex. Vill du läsa mer om landet, så finner du en länk här:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Ecuador
Det är 10 400 km från Stockholm till Quito. Till Galapagos är det 1000 km från Ecuadors kust. Långt ut i havet alltså!
Ytan är 260 000 kvadratkilometer (Sv i jämförelse: 450 000).
Anderna skär igenom landet och har flera aktiva vulkaner bl a Cotopaxi (5 897 m ö h) strax utanför Quito. Högsta vulkanen är Chiborazo (6 310 m), men utslocknad numera. Utbrott senast i Quito 1999, som täckte staden med aska, ingen lava turligt nog. En stor jordbävning skedde 1987.
Flora och fauna: 300 arter däggdjur (fler än i andra länder), 25 000 växtarter, 1 600 fågelarter. Spännande, tycker jag.
Presidenten heter Rafael Correa och valdes 2007 och är nu omvald för 3:e gången. Tidigare har man bytt regering titt som tätt. Correa har gett politisk stabilitet, även om det ändå varit turbulent.
Valutan är US Dollar sedan 2000 efter finans- och ekonomisk kris. Trots detta får man växelmynt i de gamla Sucre.
Ca 50% av befolkningen lever under fattigdomsgränsen. Arbetslösheten är stor och många har emigrerat till utlandet för bättre villkor. De flesta har dock mat för dagen i Ecuador. Jorden är bördig och ger flera skördar per år.
2 april, torsdag Åkersberga-Amsterdam/Schiphol-Quito
Väckning 03.00 och taxi i ottan beställd, 04.15. Det var -0.5 grader, men torrt på vägbanan. Regn-/åskskurar, +19 i Quito. Det gick snabbt att ta sig till terminal 2 så dags på dygnet. Inte höll han hastighetsgränserna heller, chauffören. Var uppe i närmare 150 km/tim på motorvägen och mycket över, där det var lägre fart enl skyltarna. Tog bara 28 minuter! 2 tunga resväskor - blir inte mycket handlat! 23 kg i viktgräns och vi hade 20 i vardera. Inrikesflyget i Ecuador har 20 kg som gräns! Lång kö, till bagageinlämningen. Tur vi var ute i god tid. Bara 50 minuter att vänta, sedan Security var avklarad. Undrar hur många och vilka, som blir våra medresenärer från Arlanda. Vi satt och gissade. Visade sig att vi hade flera rätt bl a beroende på "vildmarksklädsel" och ålder i kombination.
KLM-planet mot Amsterdam gick 06.30. Vi hade rätt ont om tid för byte på Schiphol, knappt 1½ timme bara. Det visade sig till råga på allt vara en bra bit att gå! Synd, för det finns många trevliga butiker på den flygplatsen. Hann inte med någon av dem. Det var flera säkerhets- och passkontroller, innan vi kunde kliva ombord på KLM "Galapagos Islands", som vårt plan var döpt till., Det blev strul - 5 personer dök aldrig upp, men deras bagage hade lastats ombord. Det händer sade flygvärdinnorna - de kan ha vunnit i casinot och bestämt sig för att stanna t ex. Troligt var väl att de gått vilse. Vi blev 1½ timme sena, sittande i planet, medan de letade väskor. Som om vi inte skulle få nog av att sitta i våra säten! Nåja, väskorna skulle letas fram och lyftas av. Lennart hade beställt platser med extra benutrymme, när han checkade in oss. 800:- extra per person och riktning. Dyrt! Särskilt som hans plats hade en låda under halva ytan under sätet framför. Trångt även när hans väska ställdes på annat ställe. Det skulle vi klaga på när vi kom hem, bestämde vi. 800:- tillbaka! Jag hade bokat glutenfri mat åt Lennart. I vanlig ordning var den "fri från allt". Vi skickade ätbart mellan varandra. Han fick t ex min ost och min efterrätt, citronmousse.
Flygningen gick relativt smidigt. Jo, en del kändes i sittfläsket. Det serverades vatten eller annan dryck minst en gångtimme. Annars blir man lätt uttorkad under flygning, läpparna torra, t o m händerna. Såg på film, "Love, Rosie" och "And So It Goes" med Diane Keaton och Michael Douglas. Började på den om målaren Turner, men tittade inte klart. Ljudet i lurarna var jättedåligt och den behövde höras. De andra gick bra att följa ändå. Fanns annat TV, spel mm också på de individuella skärmarna. Läsning hade vi också med oss.
Landade i Quito kl 16.25. En del av försenigen var kvar. Flygplatsen i Quito ligger på 2 400 m höjd. Lennart tyckte att de sjönk litet väl sakta, men glömde då att han borde räknat av denna höjd. +20 grader, växlande molnighet. Trevligt med sommarvärme! Klockan skulle tillbaka 6 timmar. Vi börjar bli litet möra efter att ha varit vakna drygt 20 timmar.
Vi möttes av unga Lisa, vår svenska guide och Monica, den lokala guiden. Resväskorna togs omhand redan på flygplatsen och återfanns sedan på hotellrummet. Det visade sig att vi var 15 resenärer i gruppen. En liten, behändig skara för Lisa att hålla rätt på. Vi åkte buss ca 1 timme till Gamla Stan i Quito. Den staden ligger på 2 800 m ö h. Det kändes! Svårt att få luft och orken tröt. Välkomst-drink väntade när vi kom till Hotel Patio Andaluz, centralt och bra. Vårt rum låg 1 trappa upp och det var mer än tillräckligt ansträng-ande! Dessutom hade vi ett etagerum med toalett och dusch en trappa upp. Där fanns ännu en dubbelsäng, stor platt-TV mm. Dubbelt dubbelrum m a o. Det blev en kortare promenad till stora torget, Plaza Grande och en titt på det livliga folklivet. En del fågel i träden och små duvor på marken. Välkomstmiddagen sköts till morgondagen. Handlade litet kvällsmat i en matbutik nära hotellet och sedan i säng! Orkade inte med riktig middag. Vi hade varit vakna drygt 25 timmar vid det laget.
Vi köpte en flaska ecuadoriansk whisky - i medicinskt syfte för att mota magåkommor! En slurk på kvällen och en på morgonen. Riktigt god var den. Och effektiv, se nedan. Fanns även rom av samma tillverkare. Letade förgäves efter vin från Ecuador. Hittade inget vare sig i butik eller på restauranger. Det görs vin i landet, men det som fanns till salu var importerat från Chile eller Argentina. Hade varit kul att smaka.
Landade i Quito kl 16.25. En del av försenigen var kvar. Flygplatsen i Quito ligger på 2 400 m höjd. Lennart tyckte att de sjönk litet väl sakta, men glömde då att han borde räknat av denna höjd. +20 grader, växlande molnighet. Trevligt med sommarvärme! Klockan skulle tillbaka 6 timmar. Vi börjar bli litet möra efter att ha varit vakna drygt 20 timmar.
Vi möttes av unga Lisa, vår svenska guide och Monica, den lokala guiden. Resväskorna togs omhand redan på flygplatsen och återfanns sedan på hotellrummet. Det visade sig att vi var 15 resenärer i gruppen. En liten, behändig skara för Lisa att hålla rätt på. Vi åkte buss ca 1 timme till Gamla Stan i Quito. Den staden ligger på 2 800 m ö h. Det kändes! Svårt att få luft och orken tröt. Välkomst-drink väntade när vi kom till Hotel Patio Andaluz, centralt och bra. Vårt rum låg 1 trappa upp och det var mer än tillräckligt ansträng-ande! Dessutom hade vi ett etagerum med toalett och dusch en trappa upp. Där fanns ännu en dubbelsäng, stor platt-TV mm. Dubbelt dubbelrum m a o. Det blev en kortare promenad till stora torget, Plaza Grande och en titt på det livliga folklivet. En del fågel i träden och små duvor på marken. Välkomstmiddagen sköts till morgondagen. Handlade litet kvällsmat i en matbutik nära hotellet och sedan i säng! Orkade inte med riktig middag. Vi hade varit vakna drygt 25 timmar vid det laget.
Vi köpte en flaska ecuadoriansk whisky - i medicinskt syfte för att mota magåkommor! En slurk på kvällen och en på morgonen. Riktigt god var den. Och effektiv, se nedan. Fanns även rom av samma tillverkare. Letade förgäves efter vin från Ecuador. Hittade inget vare sig i butik eller på restauranger. Det görs vin i landet, men det som fanns till salu var importerat från Chile eller Argentina. Hade varit kul att smaka.
3 april, Långfredag i Quito
Pigga och ny.... nja, det vete sjutton. Uppe i alla fall. Vi vaknade kl 01 och trodde det var morgon. Det var det ju hemma... Vi vaknade av och till flera gånger efter det. Lennart ställde sig i duschen kl 04.45! Tidsomställningen och den tunna luften kändes. Tog astmame-dicin. Den kanske gör det lättare att få luft? Frukosten öppnar 06.30 först. God sådan med flera "roliga" frukter. Kaffet var inget vidare (någonstans), trots att man exporterar kaffe från Ecuador! Sedan blev det litet sightseeingpromenad (samling kl 8!) i Gamla Stan (Centro Histórico), därefter buss till ekvatorn, La Mitad del Mundo med hela gruppen. Promenad genom Quitos "Gamla Stan" och Plaza Grande eller Plaza de la Indipencia, som den även kallas.. Långsamt p g a orkeslöshet i den tunna luften på 2 800 m ö h. Gamla Stan är UNESCO-världsarv.
Quito har 1.7 miljoner invånare, 2.5 med förstäderna. Spanjorerna intog den nerbrunna staden 1534. Inkahövdingen, som regerade då brände allt för att inte spanjorerna skulle få något. Staden har funnits i 4 000 år. Spanjorerna döpte staden till San Fransisco de Quito för att det var så mycket backar. Det namnet gör skäl för sitt namn! Drygt 4 mil lång och bara 4-5 km bred mellan gamla vulkaner och berg. Husen och gatorna klättrar upp längs bergssidorna. Spanjorerna byggde flera katedraler/kyrkor och kloster, när de tog över. Det finns många, vackra hus att titta på. Vid torget finns bl a en kyrka La Compañia med massor av utsmyckning i bladguld. 7 ton säger en guidebok, 55 kg guld en annan. Bladguld är ju tunnare, så....Pampigt värre i vilket fall som helst. Knökfullt på långfredagen!
Här kan du läsa mer om Quito:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Quito
Pigga och ny.... nja, det vete sjutton. Uppe i alla fall. Vi vaknade kl 01 och trodde det var morgon. Det var det ju hemma... Vi vaknade av och till flera gånger efter det. Lennart ställde sig i duschen kl 04.45! Tidsomställningen och den tunna luften kändes. Tog astmame-dicin. Den kanske gör det lättare att få luft? Frukosten öppnar 06.30 först. God sådan med flera "roliga" frukter. Kaffet var inget vidare (någonstans), trots att man exporterar kaffe från Ecuador! Sedan blev det litet sightseeingpromenad (samling kl 8!) i Gamla Stan (Centro Histórico), därefter buss till ekvatorn, La Mitad del Mundo med hela gruppen. Promenad genom Quitos "Gamla Stan" och Plaza Grande eller Plaza de la Indipencia, som den även kallas.. Långsamt p g a orkeslöshet i den tunna luften på 2 800 m ö h. Gamla Stan är UNESCO-världsarv.
Quito har 1.7 miljoner invånare, 2.5 med förstäderna. Spanjorerna intog den nerbrunna staden 1534. Inkahövdingen, som regerade då brände allt för att inte spanjorerna skulle få något. Staden har funnits i 4 000 år. Spanjorerna döpte staden till San Fransisco de Quito för att det var så mycket backar. Det namnet gör skäl för sitt namn! Drygt 4 mil lång och bara 4-5 km bred mellan gamla vulkaner och berg. Husen och gatorna klättrar upp längs bergssidorna. Spanjorerna byggde flera katedraler/kyrkor och kloster, när de tog över. Det finns många, vackra hus att titta på. Vid torget finns bl a en kyrka La Compañia med massor av utsmyckning i bladguld. 7 ton säger en guidebok, 55 kg guld en annan. Bladguld är ju tunnare, så....Pampigt värre i vilket fall som helst. Knökfullt på långfredagen!
Här kan du läsa mer om Quito:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Quito
Efter promenaden blev vi upplockade av bussen för färd mot jordens mitt (La Mitad del Mundo), ekvatorn, som ligger 2 mil norr om Quito. I början av december stod L och jag på var sin sida om polcirkeln. Nu gjorde vi det vid ekvatorn. Vi har korsat den tidigare, men då med flyg. Aldrig stått på den, som nu. Det kändes litet speciellt. Monumentet hann jag bara fota genom bussfönstret i en rondell. Etnografiska museet var stängt, så det var inte så mycket att se, menade reseledningen. Det andra stället var mer turistigt, men helt OK. Jag fick min första kolobri och en grosbeak. Det fanns även en del experiment: vatten som virvlade åt olika håll i avloppet, ägg som kunde ställas på högkant, balansakt (man drogs åt olika håll) mm. Parken var fin med blommor och utställningar. Gillade vävarna med motivet - indianer med hatt! Har inte plats på väggarna, annars hade det blivit en sådan! då
Det var en trevlig trädgård med för oss ovanliga sorter. Inte orkidésäsong, tyvärr. Många arter kaktus, som är viktiga för djur och fåglar eftersom de innehåller vatten. Fanns litet fåglar också. Fler lät, men gick inte att få syn på. Det fanns gott om buskage, att gömma sig i.
Tillbaka mot stadens mitt från jordens mitt. Vi fick gå en bit p g a av att polis blockerat gator (hände titt som tätt) för att processionen skulle komma fram. Dessutom var det packat med folk. Nästan otäckt mycket. Rejält brant backe ner på stan!.Vi hamnade i den stora processionen med personer i Ku-Kux-klanliknande struthattar och kläder, men lila. Några bar ett stort kors av stockar. De orkade bara bära det småspringande ett 10-tal steg innan de var tvungna att vila en rejäl stund. Andra blödde ur sår efter taggtråd/törne mm. De tog detta på allvar! Det var mindre tåg genom stan hela dagen, men det som bl a gick förbi vårt hotell var det stora eventet med de lilaklädda figurerna.
Vi åt sen lunch på hotellet. Ingen idé att dra ut på stan innan påskprocessionerna var överstökade. Det var nästan otäckt mycket folk överallt. Vi provade några traditionella rätter.
När att lugnat ner sig en smula, inte mycket, gav vi oss ut på stan en sväng. Vi gick mot Stora Torget för att spana efter middagsställen. Vi gav upp det p g a folkmängden. Kvällens middag var ju på hotellet - välkomstmiddagen, som vi sparat från igår. Det var inte riktigt läge att äta stor middag efter 24 vakna timmar då. Det blev typiska Ecuador-rätter från hotellets meny.
4 april. lördag, fridag men linbana för dem som önskar
Inte riktigt i fas ännu tidsmässigt. Vi vaknade kl 02 (svensk morgon), lyckades somna om till 04. Kl 06 gav vi upp och klev ur sängen. Det bättrar sig, i alla fall jämfört med igår! Vädret lovar ev skurar ev med åska, +21 grader. Hemma: +3 på dan! Vart tog våren vägen? Vi gick ner till frukosten vid ½8 efter dusch, piller och magborstare (den inhemska whiskyn). Frukosten innehöll bl a en hel del "roliga" frukter. En del helt okända för oss. Den ena var en "slemfrukt" typ passionsfrukt, men mycket mild. Jättegod. Grenadilla heter den. Den avlånga gula, innehöll något liknande.
Iväg med bussen kl 9 mot linbanan. Vi var en decimerad skara, som åkte upp till linbanan. TelefériQo, denna morgon. Andra hittade på egna aktiviteter. Hoppades på klart väder, så man får litet vyer över staden uppifrån linbanans toppstation på 4 050 m ö h. Den startar på 3 050 m. Det innebär en brant backe från Quito, som ju ligger på 2 800 m. Toppen, Rucu Pichincha, ligger på 4 627m ö h. Dit får man gå, springa som några gjorde, eller rida. Linbanan öppnade 2005 och är en populär attraktion. Våra guider gjorde helt rätt i att dra upp oss i ottan. Inga köer alls till banan. När vi kom ner igen, var köerna långa, långa. Utsikten var fantastisk däruppifrån. Det blåste kallt, så jackan kom till pass. Enda gången, förutom hemma till och från flyget. Tillbaka på hotellet lagom till lunch. Lunchen inköptes i grannbutiken. Vi satsar på restaurangmiddag till kvällen. Det vanliga: skinka, mozzarella litet frukt, en öl till mig och iste med lime åt Lennart. De har inte de mexikanska ölen, som är gjorda på majs. Vanliga öl är ju inte glutensäkra. Pilsener och Club är de inhemska ölsorterna. Köpte även en liten burk pulverkaffe att förstärka kaffet med. Det är t o m svagare än i USA!
Tog en kopp förstärkt kaffe i biblioteket. Trevliga bilderböcker där att titta i bl a en om järnvägar. Ecuador har börjat rusta järnvägarna. Finns en del turiststräckor bl a till Cotopaxi. En annan är riktigt spektakulär, Devil's Nose train. Annars är det busstrafik, som gäller. Det är billigt, men långsamt p g a många stopp och dåliga vägar. Fick höra att någon i vår grupp blivit rånad på sin kamera i en kyrka under dagen. De hade sprayat något illaluktande på axeln och skulle hjälpa till att ta bort det... klassiskt knep, men lika tråkigt för den som blir utsatt. Vi var varnade för tjuvar, speciellt i folksamlingar. Underligt - det kryllade av poliser över allt. Fast de var upptagna av att spärra av gatorna för bilar hela helgen. Lennart blev av med hela sin kamerautrustning på tåget på Stockholms Central härom året, då vi var på väg till en kryssning i norska fjordarna. Det kan hända över allt.
Det var fullt med försäljare på gatorna och butiker modell "hål i väggen", vilket gör att varor exponeras på gatan. Mat tillagas också ute på gatan på mindre matställen och gatustånd. Försäljarna är inte påflugna eller påstridiga. Det tackar vi för. Sådant kan vara riktigt jobbigt. De säljer allt från coca till täckjackor/-västar, kuddar och täcken. Barnvagn verkar inte finnas. Eller så har man inte råd att köpa en sådan.n Barn bärs i famnen tills man inte orkar längre. Då får de gå. Många bär även på stora packningar i plastbagar eller säckar. Man går i stor utsträckning längs vägarna. Bussen är billig, men kostar ändå något. Pick-upperna och taxibilarna fraktar allt möjligt.
Inte riktigt i fas ännu tidsmässigt. Vi vaknade kl 02 (svensk morgon), lyckades somna om till 04. Kl 06 gav vi upp och klev ur sängen. Det bättrar sig, i alla fall jämfört med igår! Vädret lovar ev skurar ev med åska, +21 grader. Hemma: +3 på dan! Vart tog våren vägen? Vi gick ner till frukosten vid ½8 efter dusch, piller och magborstare (den inhemska whiskyn). Frukosten innehöll bl a en hel del "roliga" frukter. En del helt okända för oss. Den ena var en "slemfrukt" typ passionsfrukt, men mycket mild. Jättegod. Grenadilla heter den. Den avlånga gula, innehöll något liknande.
Iväg med bussen kl 9 mot linbanan. Vi var en decimerad skara, som åkte upp till linbanan. TelefériQo, denna morgon. Andra hittade på egna aktiviteter. Hoppades på klart väder, så man får litet vyer över staden uppifrån linbanans toppstation på 4 050 m ö h. Den startar på 3 050 m. Det innebär en brant backe från Quito, som ju ligger på 2 800 m. Toppen, Rucu Pichincha, ligger på 4 627m ö h. Dit får man gå, springa som några gjorde, eller rida. Linbanan öppnade 2005 och är en populär attraktion. Våra guider gjorde helt rätt i att dra upp oss i ottan. Inga köer alls till banan. När vi kom ner igen, var köerna långa, långa. Utsikten var fantastisk däruppifrån. Det blåste kallt, så jackan kom till pass. Enda gången, förutom hemma till och från flyget. Tillbaka på hotellet lagom till lunch. Lunchen inköptes i grannbutiken. Vi satsar på restaurangmiddag till kvällen. Det vanliga: skinka, mozzarella litet frukt, en öl till mig och iste med lime åt Lennart. De har inte de mexikanska ölen, som är gjorda på majs. Vanliga öl är ju inte glutensäkra. Pilsener och Club är de inhemska ölsorterna. Köpte även en liten burk pulverkaffe att förstärka kaffet med. Det är t o m svagare än i USA!
Tog en kopp förstärkt kaffe i biblioteket. Trevliga bilderböcker där att titta i bl a en om järnvägar. Ecuador har börjat rusta järnvägarna. Finns en del turiststräckor bl a till Cotopaxi. En annan är riktigt spektakulär, Devil's Nose train. Annars är det busstrafik, som gäller. Det är billigt, men långsamt p g a många stopp och dåliga vägar. Fick höra att någon i vår grupp blivit rånad på sin kamera i en kyrka under dagen. De hade sprayat något illaluktande på axeln och skulle hjälpa till att ta bort det... klassiskt knep, men lika tråkigt för den som blir utsatt. Vi var varnade för tjuvar, speciellt i folksamlingar. Underligt - det kryllade av poliser över allt. Fast de var upptagna av att spärra av gatorna för bilar hela helgen. Lennart blev av med hela sin kamerautrustning på tåget på Stockholms Central härom året, då vi var på väg till en kryssning i norska fjordarna. Det kan hända över allt.
Det var fullt med försäljare på gatorna och butiker modell "hål i väggen", vilket gör att varor exponeras på gatan. Mat tillagas också ute på gatan på mindre matställen och gatustånd. Försäljarna är inte påflugna eller påstridiga. Det tackar vi för. Sådant kan vara riktigt jobbigt. De säljer allt från coca till täckjackor/-västar, kuddar och täcken. Barnvagn verkar inte finnas. Eller så har man inte råd att köpa en sådan.n Barn bärs i famnen tills man inte orkar längre. Då får de gå. Många bär även på stora packningar i plastbagar eller säckar. Man går i stor utsträckning längs vägarna. Bussen är billig, men kostar ändå något. Pick-upperna och taxibilarna fraktar allt möjligt.
Lennart satt i foajén när vi kom tillbaka. Rummet höll på att städas. Han hade varit en vända på stan, medan jag var på berget. Nu tog vi en gemensam vända för att reka litet matställen till kvällen. Det blev litet fler Quitobilder. Mycket folk (och avspärrad biltrafik på flera gator hela helgen). Det är populärt att flanera och titta på folk, när man är ledig.
Middag på restaurang Mirador Vista Hermosa. Mycket diskret dörr. Vi hade passerat den en gång, utan att se den. Restaurangen ligger 5 trappor upp med takterass på 6:an. Vädret något osäkert med skurar, så vi åt inne. Mycket gott! Ceviche, kanongod sådan. Det var en förrätt, men jag tog bara det. Bananchips och popcorn till det. Lennart åt lamm. Var sin öl. Bilder från taket, när det blivit mörkt. Batteriet till min Canon dog efter 3 bilder. Tyckte det fanns ös kvar i batteriet... Ladda! Vi hade ätit klart vid kl 20. Det blev sängen tämligen direkt. Väckning kl 06! Inga sovmorgnar här inte.
Middag på restaurang Mirador Vista Hermosa. Mycket diskret dörr. Vi hade passerat den en gång, utan att se den. Restaurangen ligger 5 trappor upp med takterass på 6:an. Vädret något osäkert med skurar, så vi åt inne. Mycket gott! Ceviche, kanongod sådan. Det var en förrätt, men jag tog bara det. Bananchips och popcorn till det. Lennart åt lamm. Var sin öl. Bilder från taket, när det blivit mörkt. Batteriet till min Canon dog efter 3 bilder. Tyckte det fanns ös kvar i batteriet... Ladda! Vi hade ätit klart vid kl 20. Det blev sängen tämligen direkt. Väckning kl 06! Inga sovmorgnar här inte.
Försäljning och street life
Indianstammar
Det finns flera olika indianstammar i Ecuador. Alla med eget språk (drygt 20), egna traditioner och speciell klädsel. Vad gäller det senare kan färgerna variera. En manlig Otavaloindian har t ex 3/4 långa vita byxor, blå poncho och hatt. Kvinnorna har svart kjol, vit blus med broderier, guldfärgade halsband av bönor i flera varv och röda dito armband. Männen har håret i fläta eller hästsvans. Monica berättade att håret var viktigt. Ingen, utom man själv eller möjligen en mycket nära anhörig fick röra håret! |
|
Vägar och transporter
Vägarna är allmänt av rätt dålig standard. Mycket hål och gropar. Det är inte konstigt att däckverkstäderna är många och har kunder! Det byggs dock en del bl a omfattande arbeten längs Pan American Highway. En 48 000 km lång väg från Alaska till Ushuaia i Argen-tina. Här i Ecuador ringlar den sig upp och ner längs bergssidorna. Kanterna ner i ravinerna är otäckt höga! Satt på fel sida ibussen, så jag kom inte åt att ta några bilder ner i djupet. Berggrunden är inte av massivt berg/sten, utan mycket porös. För att klara den från ras och kanske även mot jordbävningar håller man på att "plasta" eller armera in bergssidorna. Ett mastodontjobb, som måste kosta enorma summor. Vill du läsa mer om vägen? Här en länk:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Panamerikanska_landsv%C3%A4gen
Buss och taxi är - förutom apostlahästarna - det vanligaste fortskaffningsmedlet. Buss är billigt och går ofta, både korta och långa sträckor. De är vackert pyntade med dekaler och gardiner med tofsar mm. Vet inte hur många sådana vi mötte på vår väg norrut.
Taxibilarna användes även till transport av stora varor. Se bilderna. Inrikesflyget är ett bra alternativ, om man har bråttom. Vi flög t ex till Coca, ca 20 mil från Quito. Det tog ½-timme. Med buss hade det visserligen kostat mellan $10-15, men tagit mer än 10 timmar. Det säger en del om standarden på vägarna.
Vägarna är allmänt av rätt dålig standard. Mycket hål och gropar. Det är inte konstigt att däckverkstäderna är många och har kunder! Det byggs dock en del bl a omfattande arbeten längs Pan American Highway. En 48 000 km lång väg från Alaska till Ushuaia i Argen-tina. Här i Ecuador ringlar den sig upp och ner längs bergssidorna. Kanterna ner i ravinerna är otäckt höga! Satt på fel sida ibussen, så jag kom inte åt att ta några bilder ner i djupet. Berggrunden är inte av massivt berg/sten, utan mycket porös. För att klara den från ras och kanske även mot jordbävningar håller man på att "plasta" eller armera in bergssidorna. Ett mastodontjobb, som måste kosta enorma summor. Vill du läsa mer om vägen? Här en länk:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Panamerikanska_landsv%C3%A4gen
Buss och taxi är - förutom apostlahästarna - det vanligaste fortskaffningsmedlet. Buss är billigt och går ofta, både korta och långa sträckor. De är vackert pyntade med dekaler och gardiner med tofsar mm. Vet inte hur många sådana vi mötte på vår väg norrut.
Taxibilarna användes även till transport av stora varor. Se bilderna. Inrikesflyget är ett bra alternativ, om man har bråttom. Vi flög t ex till Coca, ca 20 mil från Quito. Det tog ½-timme. Med buss hade det visserligen kostat mellan $10-15, men tagit mer än 10 timmar. Det säger en del om standarden på vägarna.
5 april, söndag, utflykt till olika hantverksbyar med en övernattning
Vi vaknade stup i ett. Första gången vid midnatt och trodde det var morgon. Sedan vaknade vi flera gånger bl a ½3 av klampande i trappan. Vid ½4 gav vi upp. Provade litet senare och då blev det en timme till av behövlig sömn. Ingen ordning ännu med sovandet. Svenska tiderna spökar fortfarande. 13 grader kl 05, ska bli 18-20 på dagen. Kan komma en del skurar. Ungefär detsamma i Otavalo. Hemma är det mulet, +2 ev blötsnö och minusgrader till natten. Usch! Packaning före frukost. Den var god och t o m kaffet var OK med pulverförstärkning. Sololja på! Även på fötterna p g a lufthål på sandalerna. L har fått solutslag i ansiktet. Trots hatt (den gamla australiska trotjänaren) och sf 50.
Iväg som planerat ½9. Gatorna avspärrade idag också, men inte så mycket folk ute så här tidigt. Vi åkte på en betalväg Pan American Highway (se ovan). Avgiften ger också en försäkring bl a för bärgning. Bra! Agave och acacior längs vägen. Annars mest buskar och gräs. Försäljare längs vägen vid byar bl a såldes cherimoya, som en by specialiserat sig på. Det är den gröna frukten med "facetter" i skalet. Den är jättedyr enl Monica i och med att det inte riktigt är säsong för den. Mycket odlingar längs vägen bl a rosor, snittblommor, frukter av alla de slag och grönsaker. Majs, potatis och quinoa är basvaror. Första stoppet blev en kisspaus på en mack. Man fick ta eget papper med sig alt köpa i en automat på väggen. Det är vanligt att man inte får spola ner toapapper i toaletten p g a dåligt avloppsnät. På vårt Quitohotell har det gått bra. Vi köpte var sin Magnum Mint. Den har vi brukat köpa i Frankrike. Undrar varför den aldrig slagit hemma. Den är god! Samma med Carte d'Or Chocolat Noir - kanongod, men har aldrig funnits i butik. En kohäger spatserade längs vägrenen vid macken. Det var den första. Sedan såg vi många, gärna i närheten av kor. På ett ställe var det fullsatt i ett träd!
Första stoppet bland hantverksbyarna, som specialiserat sig på olika hantverk, var San Antonio de Ibarra med träsniderier och stenskulpturer. Jag spanade på en kolibri i ett hibiskusträd, Lennart lyssnade på en musikkår på torget. Några gick nedåt en marknad, med sniderier, andra kollade i butikerna. Det blir ett eget avsnitt om elinstallationerna i detta land på förekommen anledning. Eldorado för en elektriker!! Livsfarliga installationer enl mig, som är amatör på området.
Vi vaknade stup i ett. Första gången vid midnatt och trodde det var morgon. Sedan vaknade vi flera gånger bl a ½3 av klampande i trappan. Vid ½4 gav vi upp. Provade litet senare och då blev det en timme till av behövlig sömn. Ingen ordning ännu med sovandet. Svenska tiderna spökar fortfarande. 13 grader kl 05, ska bli 18-20 på dagen. Kan komma en del skurar. Ungefär detsamma i Otavalo. Hemma är det mulet, +2 ev blötsnö och minusgrader till natten. Usch! Packaning före frukost. Den var god och t o m kaffet var OK med pulverförstärkning. Sololja på! Även på fötterna p g a lufthål på sandalerna. L har fått solutslag i ansiktet. Trots hatt (den gamla australiska trotjänaren) och sf 50.
Iväg som planerat ½9. Gatorna avspärrade idag också, men inte så mycket folk ute så här tidigt. Vi åkte på en betalväg Pan American Highway (se ovan). Avgiften ger också en försäkring bl a för bärgning. Bra! Agave och acacior längs vägen. Annars mest buskar och gräs. Försäljare längs vägen vid byar bl a såldes cherimoya, som en by specialiserat sig på. Det är den gröna frukten med "facetter" i skalet. Den är jättedyr enl Monica i och med att det inte riktigt är säsong för den. Mycket odlingar längs vägen bl a rosor, snittblommor, frukter av alla de slag och grönsaker. Majs, potatis och quinoa är basvaror. Första stoppet blev en kisspaus på en mack. Man fick ta eget papper med sig alt köpa i en automat på väggen. Det är vanligt att man inte får spola ner toapapper i toaletten p g a dåligt avloppsnät. På vårt Quitohotell har det gått bra. Vi köpte var sin Magnum Mint. Den har vi brukat köpa i Frankrike. Undrar varför den aldrig slagit hemma. Den är god! Samma med Carte d'Or Chocolat Noir - kanongod, men har aldrig funnits i butik. En kohäger spatserade längs vägrenen vid macken. Det var den första. Sedan såg vi många, gärna i närheten av kor. På ett ställe var det fullsatt i ett träd!
Första stoppet bland hantverksbyarna, som specialiserat sig på olika hantverk, var San Antonio de Ibarra med träsniderier och stenskulpturer. Jag spanade på en kolibri i ett hibiskusträd, Lennart lyssnade på en musikkår på torget. Några gick nedåt en marknad, med sniderier, andra kollade i butikerna. Det blir ett eget avsnitt om elinstallationerna i detta land på förekommen anledning. Eldorado för en elektriker!! Livsfarliga installationer enl mig, som är amatör på området.
Iväg igen efter en kortare paus i Ibarra. Nu åkte vi mot en sjö, San Pablo Lake, som vi passerat på vägen. Där skulle vi äta lunch på Hosteria Puertolago. Lunchen var en 3-rätters (cred till Solresor, som inte snålat med den mat som ingick i priset!). Jättegott! Jag åt empanadas. llapingachos och vad det nu var för inlagd frukt till efterrätt. Lennart åt en bönsallad, kyckling och efterrätten. Verkligen gott, alltihop. Jag tog en vända runt radhusen, som man kan boka boende i. Trevliga växter och en del fågel. I sjön fanns det sothöns och en del änder, som jag inte hann se sorten på. Duvor, en vadare (migrant trodde Monica). rödhalsad sparv, mockingbird, vitmagade svalor mm. Medan vi åt flöt en liten gräsö förbi ute på sjön. Även större sådana rörde på sig.
Efter den goda lunchen, blev det bussen igen. Inte så långt till Cotacachi med lädervaror som specialitet. Jackor, väskor, skor, bälten mm. Jag köpte ett bälte på marknaden. Mycket "bollar" på träd och el/teletrådar. De är ej parasitväxter, uta de vill bara upp i ljuset. Ser litet kul ut.
Nästa bystopp blev Peruche, väveriernas by. Vi besökte en familj, där hela släkten väver bonader, plädar, sjalar, halsdukar mm. Man kardar sin ull och färgar den med naturfärger t ex en kaktuslus, som ger röd färg. Oftast är det männen som väver. Det krävs kraft till det. Dessutom sittande på golvet. Det skulle inte mina knän och höfter klara av! Det växer något som ser ut som fläder litet här och var längs vägarna. Även i Quito. Fina höga, fuchsior och en kolibri utanför huset. Strax efter väveriet besökte vi en man, som till-verkade panflöjtar och spelade diverse instrument. Vi köpte en CD med flöjtmusik av honom. Han var visst en framstående musiker med diplom och allt. På vägen ut därifrån kollade jag av några buskar. Såg något rött flyga förbi och ville kolla närmare. I stället såg jag en långstjärtad kolibri! När den var färdigplåtad, fick jag syn på den röde igen. Det var en röd flugsnappare. Riktigt läcker!
I närheten av Peruche finns en kondorpark, där man tar hand om skadade kondorer. De har även flyguppvisningar med de rehabi-literade fåglarna. Hade varit maffigt att se! Kondoren har upp till drygt 3 m mellan vingspetsarna! Hanarna kan väga uppåt 15 kg! Idag finns bara 120 par kvar i Ecuador. De är rejält fridlysta och kännbara straff väntar den som skadar dem. Det var en önskeart, men mer av önsketänkande är realistiskt. Kanske i närheten av Cotopaxi t ex. De behöver rejäla uppvindar för att glidflyga bra. Nu fick jag se en fjäder hos flöjtmannen. Och en staty vid Mitad del Mundo.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Kondor
I närheten av Peruche finns en kondorpark, där man tar hand om skadade kondorer. De har även flyguppvisningar med de rehabi-literade fåglarna. Hade varit maffigt att se! Kondoren har upp till drygt 3 m mellan vingspetsarna! Hanarna kan väga uppåt 15 kg! Idag finns bara 120 par kvar i Ecuador. De är rejält fridlysta och kännbara straff väntar den som skadar dem. Det var en önskeart, men mer av önsketänkande är realistiskt. Kanske i närheten av Cotopaxi t ex. De behöver rejäla uppvindar för att glidflyga bra. Nu fick jag se en fjäder hos flöjtmannen. Och en staty vid Mitad del Mundo.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Kondor
Det började kännas att dagen varit fullmatad med intryck efter besöket hos flöjtisten. Det var bara någon km till vårt natthärbärge,
Hacienda Pinsaquin med 300-åriga anor. Man var inne på 7:e generationen av ägare. Haciendan var, då den byggdes 1790, en textil-fabrik med 1000-tals vävare anställda. Man hade en speciell typ av väv "Bayelas", som gjorde stor succé på världsutställningen i Chicago och exporten till USA blev en lysande affär. En jordbävning 1867 förstörde haciendan, men den återuppbyggdes i den gamla stilen. Den återfinns i Ecuadors historia - generalen Simon Bolivar, som försökte mäkla fred med grannländerna bodde här i perioder. Ett freds-fördrag med Colombia undertecknades här 30 december 1863.
Det var bara en timme till mörkret skulle falla, så det blev inte tid till promenad i den stora parken. Det lät mycket om fåglarna! Vi fick en demonstration och provsmakning av sorbet, som man gjorde den förr. Man snurrade runt fruktjuice i en kopparbalja med is och grovt salt tills den frös till glass. Såg en göra sorbet i Quito på det viset på gatan på långfredagen.
Vi träffades i baren kl 19 för en drink och litet tilltugg. en 3-mannaorkester underhöll oss bl a med Björn&Bennys Chiquitita! Läckert! Köpte deras CD, så klart. El Condor Pasa och Guantanamera fanns med på den också. Vi fick en canelazo - sockerrörssprit med varm cider och kanel. Till et en liten söt empanada. Efter det en aguadente, en snaps på sockerrörsprit.
Här en länk till den kände panflöjtisten Gheorge Zamfir och hans version av Chiquitita. Den vi hörde lät litet tuffare.
https://www.youtube.com/watch?v=gvl0wHGbpzU
3-rättersmiddag med fritt val från menyn, Vi började med var sin ceviche, L och jag, sedan var sin kötträtt modell llapingacho. Efter det något som kallades "liten synd". Det var inlagd frukt. Se nedan på rosstället.
När vi kom tillbaka till rummet efter middagen, brann det en brasa i kaminen och ett varmvattenskrus var nedstoppat mellan lakanen. Detta var enda värmen till natten. Skönt med kruset nere vid fötterna, eftersom det var något rått. Vi fyllde på med en vedklabb innan vi lade oss. Den som vaknade skulle stoppa in en kloss i brasan, om det blev kallt. Behövdes inte. Tyckte jag hörde en uggla hoa, innan vi gick in. Kunde inte lokalisera den. Ett påfågelspar spatserade runt på gångarna. Hans stjärtfjädrar är minst sagt lugg-slitna!
Hacienda Pinsaquin med 300-åriga anor. Man var inne på 7:e generationen av ägare. Haciendan var, då den byggdes 1790, en textil-fabrik med 1000-tals vävare anställda. Man hade en speciell typ av väv "Bayelas", som gjorde stor succé på världsutställningen i Chicago och exporten till USA blev en lysande affär. En jordbävning 1867 förstörde haciendan, men den återuppbyggdes i den gamla stilen. Den återfinns i Ecuadors historia - generalen Simon Bolivar, som försökte mäkla fred med grannländerna bodde här i perioder. Ett freds-fördrag med Colombia undertecknades här 30 december 1863.
Det var bara en timme till mörkret skulle falla, så det blev inte tid till promenad i den stora parken. Det lät mycket om fåglarna! Vi fick en demonstration och provsmakning av sorbet, som man gjorde den förr. Man snurrade runt fruktjuice i en kopparbalja med is och grovt salt tills den frös till glass. Såg en göra sorbet i Quito på det viset på gatan på långfredagen.
Vi träffades i baren kl 19 för en drink och litet tilltugg. en 3-mannaorkester underhöll oss bl a med Björn&Bennys Chiquitita! Läckert! Köpte deras CD, så klart. El Condor Pasa och Guantanamera fanns med på den också. Vi fick en canelazo - sockerrörssprit med varm cider och kanel. Till et en liten söt empanada. Efter det en aguadente, en snaps på sockerrörsprit.
Här en länk till den kände panflöjtisten Gheorge Zamfir och hans version av Chiquitita. Den vi hörde lät litet tuffare.
https://www.youtube.com/watch?v=gvl0wHGbpzU
3-rättersmiddag med fritt val från menyn, Vi började med var sin ceviche, L och jag, sedan var sin kötträtt modell llapingacho. Efter det något som kallades "liten synd". Det var inlagd frukt. Se nedan på rosstället.
När vi kom tillbaka till rummet efter middagen, brann det en brasa i kaminen och ett varmvattenskrus var nedstoppat mellan lakanen. Detta var enda värmen till natten. Skönt med kruset nere vid fötterna, eftersom det var något rått. Vi fyllde på med en vedklabb innan vi lade oss. Den som vaknade skulle stoppa in en kloss i brasan, om det blev kallt. Behövdes inte. Tyckte jag hörde en uggla hoa, innan vi gick in. Kunde inte lokalisera den. Ett påfågelspar spatserade runt på gångarna. Hans stjärtfjädrar är minst sagt lugg-slitna!
6 april, måndag. Otavalo mm och åter Quito
Vi vaknade och gav upp fler försök att sova vid 05.15. Frukost först ½8, fixa bagaget, ta en promenad, läsa mail i lobbyn, där det finns fri WiFi. Det var rätt kyligt i rummet på morgonen. Skulle behövt ha på mer ved i kaminen under natten. En duva ropar. Tar en tur runt på ägorna och spanar fågel. Såg en kolstrastliknande svart fågel men med röda ben och näbb, grosbeak oh en annan okänd brun-svart. Några andra småfåglar syntes och hördes, men fick inga bilder, som ens duger för identifiering. Svårt med de små, snabba rackarna.
Frukosten var god i vanlig ordning. Pampig öppen spis, där kaffepannan hölls varm. I väntan på att bussen skulle lastas med väskor-na som kom med traktor, hann jag få en kolibri på bild i motljus, men den kanske går att fixa. Blev inte bra.. Ser ut att vara litet av samma sort, som tidigare. Undantaget den långstjärtade.
Vi vaknade och gav upp fler försök att sova vid 05.15. Frukost först ½8, fixa bagaget, ta en promenad, läsa mail i lobbyn, där det finns fri WiFi. Det var rätt kyligt i rummet på morgonen. Skulle behövt ha på mer ved i kaminen under natten. En duva ropar. Tar en tur runt på ägorna och spanar fågel. Såg en kolstrastliknande svart fågel men med röda ben och näbb, grosbeak oh en annan okänd brun-svart. Några andra småfåglar syntes och hördes, men fick inga bilder, som ens duger för identifiering. Svårt med de små, snabba rackarna.
Frukosten var god i vanlig ordning. Pampig öppen spis, där kaffepannan hölls varm. I väntan på att bussen skulle lastas med väskor-na som kom med traktor, hann jag få en kolibri på bild i motljus, men den kanske går att fixa. Blev inte bra.. Ser ut att vara litet av samma sort, som tidigare. Undantaget den långstjärtade.
Första stopp var indianmarknaden i Otavalo. Där ska man vara före 10, enligt guideböckerna och helst inte en lördag, om man vill undvika trängsel. Vi var där, när de inte var riktigt klara med uppackningen av varor. Det var bra. Vi slapp trängas med andra och var praktiskt taget ensamma på torget. Otavalo är en stad på 50 000 invånare, känd just för marknaden med allt möjligt i hantverksväg och litet till. Marknaden har funnits flera hundra år och är vida känd. Vi köpte en sjal ($7)och en halsduk ($5) i alpackaull. Visste inte att alpacka var ett eget djur, ett kameldjur (se nedan - intressant om djuret och dess historia från en svensk alpackabonde!)). Ullen är ypperlig: kliar inte lika mycket som fårull, är mjukare, varmare, starkare och glansigare! Den finns i 22 naturliga färger från svart, rödbrunt till grått och vitt. Utöver det blev den en duk till köksbordet ($20), en liten väv med en blåfotad sula ($5), som jag hoppas få se på Galapagos och en tunn, grön sjal ($2). Lennart slog till på en Panamahatt för $25. Den går att rulla ihop, vilket ju är bra på resa. Skyddar ansiktet bättre än den andra hatten. Tyvärr inget hakband, så den kan blåsa av till sjöss t ex. Länken nedan om Panamahatten rekommenderas! Ja, den borde hetat Ecuadorhatt. Hörde på håll att "Hotel California" spelades på panflöjt. Den bara skulle jag ha! Fanns i ett stånd på CD, $10. Fanns flera andra gamla, fina låtar på den också. Har alltid varit förtjust i "indianmusik" på panflöjt. Har haft svårt att slita mig från gänget som spelat i Stockholms City i flera år. Inte hört dem på länge förresten. Det gick lätt att pruta! Duken från $28 till 20, CD från 14 till 10, en del på sjalarna. L gjorde inte ens något försök med hatten. Det hade jag gjort....
http://www.lonelyplanet.com/ecuador/northern-highlands/otavalo
http://www.alpacka.se/fakta.htm
http://sv.wikipedia.org/wiki/Lama
http://www.panamahattar.se/history/history1.htm (länken till den gamla filmen funkar tyvärr inte, men artikeln läsvärd9
Vi såg några djur dels vid Mitad de Mundo dels vid Hosteria Puertolago. vi vågade inte gå nära ifall de skulle spotta på oss. Var det alpackor, så var det ju helt onödigt. Det är laman, som spottar, då den känner sig hotad! Laman har långa öron och lång hals. Svårt att beöma, om man inte ser dem samtidigt. Alpackan används som gräsklippare.... det var de två på Hosterian. Lamaull används, men är inte alls lika behaglig som alpackans ull.
http://www.lonelyplanet.com/ecuador/northern-highlands/otavalo
http://www.alpacka.se/fakta.htm
http://sv.wikipedia.org/wiki/Lama
http://www.panamahattar.se/history/history1.htm (länken till den gamla filmen funkar tyvärr inte, men artikeln läsvärd9
Vi såg några djur dels vid Mitad de Mundo dels vid Hosteria Puertolago. vi vågade inte gå nära ifall de skulle spotta på oss. Var det alpackor, så var det ju helt onödigt. Det är laman, som spottar, då den känner sig hotad! Laman har långa öron och lång hals. Svårt att beöma, om man inte ser dem samtidigt. Alpackan används som gräsklippare.... det var de två på Hosterian. Lamaull används, men är inte alls lika behaglig som alpackans ull.
Iväg 10.30 från Otavalo mot Cayanbe och en rosfarm, Hacienda La Compañia eller Rosadex, som själva företaget hette. Företaget startades 1993 och omfattar 20 hektar mark. Vi började med en rundtur i ett a växthusen (inte glas utan något som släppte ut värme, men skyddade mot full sol). Sedan sortering/packning. Därefter lunch i herrgården. Den som guidade oss var gift med en av ägarens döttrar. Man har 270 anställda och exporterar 14 miljoner rosor främst till USA, Europa via grossister i Holland och Ryssland. Vi har olika smak vad gäller stjälklängd - i USA säljs de kortare på 40-60 cm, i Europa 50-80 och ryssarna köper allt. De längsta stjälkarna är 125 cm. Sorterna de odlar är ett 80-tal och färgerna otaliga. Färgvalet är en modegrej! Just nu är det mycket flerfärgade sorter, som är på modet. Första knopparna på en ny planta (ympade) används inte, för de blir inte raka. Fördelarna med att odla rosor på ekvatorn är att stjälkarna och blommorna blir spikraka! Knopparna/blommorna behöver inte vända sig efter solen. Den står ju rakt ovanför. Det är sommar året om och man får 4 skördar per år. Den vulkaniska jorden är rik på minelraler/näring. Man har dessutom 12 timmar ljus/sol och 12 timmar natt, året om. De 270 anställda får sjukvård för sig och hela familjen, de får mat på jobbet, förskola för barnen. 70% är kvinnor bl a för att de är bättre på att sortera och se färgerna på rosorna.
Rosorna vattnas upp efter skörd och åker in i "fabriken" hängande på en bana för sortering,efter färg, stjälklängd och packar sedan rätt hårdhänt 25 och 25, wellpapp slås hårt om själva blommorna. En person klarar att packa 25 sådana 25-pack i timmen. Stjälkarna sågas sedan, så de blir lika långa och paketen ställs i vattenhinkar för kylförvaring och transport i kylbilar till flyget. Inom 3 dagar ska blom-morna vara framme hos grossist/butik. En ros ska klara 2-3 veckor på detta sätt och med obruten kylning. De får inte plats att slå ut i den tätt slutande wellpappen. Hos konsument ska de kunna klara 1-2 veckor minst. De ska ges nytt vatten (rumstempererat!) och stjälkarna ska skäras, så de får en färsk snittyta. Gärna litet snett.
http://viajes.chavetas.es/guia/quito-galapagos/visita-hacienda-la-compania-de-jesus/
Rosorna vattnas upp efter skörd och åker in i "fabriken" hängande på en bana för sortering,efter färg, stjälklängd och packar sedan rätt hårdhänt 25 och 25, wellpapp slås hårt om själva blommorna. En person klarar att packa 25 sådana 25-pack i timmen. Stjälkarna sågas sedan, så de blir lika långa och paketen ställs i vattenhinkar för kylförvaring och transport i kylbilar till flyget. Inom 3 dagar ska blom-morna vara framme hos grossist/butik. En ros ska klara 2-3 veckor på detta sätt och med obruten kylning. De får inte plats att slå ut i den tätt slutande wellpappen. Hos konsument ska de kunna klara 1-2 veckor minst. De ska ges nytt vatten (rumstempererat!) och stjälkarna ska skäras, så de får en färsk snittyta. Gärna litet snett.
http://viajes.chavetas.es/guia/quito-galapagos/visita-hacienda-la-compania-de-jesus/
Man blev ganska mätt på rosor efter ett tag, men det fanns så många fina färger, så det gick inte att sluta titta. Här kommer ett axplock.
Det var en intressant upplevelse att se hur man hanterar rosorna och den mängd av färger som finns. Det var helt nytt för oss, som aldrig funderat på hur det går till, att få rosorna till butik. Dags för en promenad upp till herrgården för lunch.
Vi möttes av ett par damer med en liten fördrink på gården. Huset är byggt i fransk stil 1919. Jesuitkyrkan bredvid byggdes redan 1767. Det var ett pampigt hus, men ack så förskräcklig elinstallation bl a i taket i matsalen. Jag undrar när det kommer att fatta eld ordentligt i ett åskväder t ex. Det blev en 3-rätters lunch inkl dryck. Traditionell ecuadoriansk mat: soppa på quinoa, potatis och ost (gul av gurk-meja?), llapingacho ned kyckling, till efterrätt inlagd babaco. Sådan fick vi på tre ställen. Se bild.. där Monica håller upp den. Efter maten blev det rundvandring i huset, en titt i kyrkan och till sist Show room med fantastiska rosuppsättningar. Det fanns det överallt i huset också. Stora buketter. På matbordet hade vi två låga vaser med minst 50 korta rosor i varje! Inte undra på att komposten var full av rosor! När vi var klara, fick vi var sin röd ros till avsked.
Vi möttes av ett par damer med en liten fördrink på gården. Huset är byggt i fransk stil 1919. Jesuitkyrkan bredvid byggdes redan 1767. Det var ett pampigt hus, men ack så förskräcklig elinstallation bl a i taket i matsalen. Jag undrar när det kommer att fatta eld ordentligt i ett åskväder t ex. Det blev en 3-rätters lunch inkl dryck. Traditionell ecuadoriansk mat: soppa på quinoa, potatis och ost (gul av gurk-meja?), llapingacho ned kyckling, till efterrätt inlagd babaco. Sådan fick vi på tre ställen. Se bild.. där Monica håller upp den. Efter maten blev det rundvandring i huset, en titt i kyrkan och till sist Show room med fantastiska rosuppsättningar. Det fanns det överallt i huset också. Stora buketter. På matbordet hade vi två låga vaser med minst 50 korta rosor i varje! Inte undra på att komposten var full av rosor! När vi var klara, fick vi var sin röd ros till avsked.
Dags att lämna pplevelsen med rosfarmen och åka tillbaka mot Quito. Landskapet var fullt av växthus, stora vita tält. Här produceras inte bara rosor och snittblommor utan även ätbart. Det blev ett stopp strax före Quito i Calderón, där man specialiserat sig på att göra figurer av en slags bröd- eller trolldeg. Många är bara prydnader t ex till julgranar. Andra är figurer som används att smycka gravarna med på "de dödas dag" (kring Allhelgona). Man har tradition att hälsa på sina döda anhöriga och ha fest vid gravarna, som i Mexiko. Man har familjen, mat och dryck med sig. Då kommer de fina figurerna till användning. Det fanns allt från tingel-tangel till härliga, mulliga figurer ridande på åsnor/hästar, Noaks ark och fina bilar. här litet mer bl a om traditionerna kring "de dödas dag"
http://www.ecuadortravelsite.org/calderon.html
http://www.ecuadortravelsite.org/calderon.html
Tillbaka på Hotel Patio Andaluz vid 16-tiden. Inget etagerum denna gång och inte en trappa upp heller. Vi sorterade litet bland bagaget. Vi tänkte lämna kvar en del här på hotellet inför nästa etapp på resan. Viktgräns på flyget till Coca är 20 kg. Dessutom behöver vi ju inte ha med allt t ex smutskläder. Det blev L:s Bosöbag, sprängfull (7kg), och en portfölj (2½ kg) med papper och böcker, som blev kvar. Vi handlade något lätt till middag i butiken bredvid. Det var ju en stadig lunch på ros-stället. Frukt, skinka, färskost/mozarella (hårdost har de inte där) och en flaska rött (Argentinskt). Det gick inte på mer än $8. L hade glutenfritt knäckebröd kvar och det räckte till oss båda. Tidigt i säng eftersom vi skulle upp tidigt med frukost 06.30 och avfärd mot flygplatsen 07.30.
Elinstallationer
Lovade ett avsnitt om elinstallationerna i Ecuador. T o m jag, som inte vet mycket om el och elsäkerhet blev förskräckt! Ledningar kors och tvärs, huller om buller och kopplade hur som helst till stolparna på gatorna. Kopplingsdosor helt öppet utomhus, utan regnskydd etc. I det fina huset på rosfarmen, hade det t o m brunnit eller åtminstone var det sotigt längs ledningarna på flera ställen. De hade spik rakt igenom sig osv. Bara undrar vad som sker, när åskan går... Här ett bildsvep.
Elinstallationer
Lovade ett avsnitt om elinstallationerna i Ecuador. T o m jag, som inte vet mycket om el och elsäkerhet blev förskräckt! Ledningar kors och tvärs, huller om buller och kopplade hur som helst till stolparna på gatorna. Kopplingsdosor helt öppet utomhus, utan regnskydd etc. I det fina huset på rosfarmen, hade det t o m brunnit eller åtminstone var det sotigt längs ledningarna på flera ställen. De hade spik rakt igenom sig osv. Bara undrar vad som sker, när åskan går... Här ett bildsvep.
Fortsättning på resan följer i del 2: Expedition Ecuador del 2: Quito-Coca-Amazonas regnskog på La Selva Lodge