Del 3: Galapágosöarna 11-15 april 2015 och hemresa 16 april
Höjdpunkten på vår resa till Ecuador och en av anledningarna att resa dit var en kryssning på 4 nätter och 5 dagar bland några av öarna på Galapagos. Det är öar med ett djur- och fågelliv, som fascinerat mig, så länge jag vetat att de finns. Skulle jag bli besviken med så stora förväntningar? Nej, det blev jag inte.
De streckade linjerna och siffrorna är de öar vi besökte. Det finns totalt 13 litet större övar och ett 40-tal mindre. De flesta öarna är obebodda och otillgängliga. Bara 5 är bebodda. Man kan inte lägga till med båt på stränderna, utan man ligger för ankar utanför och jollar in med gummibåt. Ibland finns några trappsteg att kliva iland på, annars blir det "wet landing" dvs man plumsar i vatten upp till knäna och får passa sig, så man inte slås omkull av vågorna.
Det finns mycket att läsa om Galapagos och en hel del film att titta på. vi hade t ex köpt BBC:s David AttenburoughDVD. Den var bra och tog upp både geologisk historia och djurliv.
Öarna upptäcktes 1535. De annekterades av Ecuador 1832. Inget annat land ville ha dem...Darwin kom dit 1835 och det han såg eller tänkte under de 5 veckor han var där, revolutionerade evolutionsteorin och arternas uppkomst. Ja, han fortsatte ju jobbet hemma i England med alla de djur och växter han hade med sig från Galapagos.
Öarna blev nationalpark 1959 och 97½% av öarnas landyta skyddas. Det blev även marint naturreservat 1986. UNESCO-världsarv sedan 1978 och marint dito 2001. Man försöker skydda naturen och djuren. Mer eller mindre lyckosamt. Rädsla att djur och annat oönskat t ex skadedjur kommer in. Fartygen förr hade t ex råttor och de tog sig iland. Numera sprayar man flygplan (inte vet jag hur effektivt det var att med en sprayflaska snabbt spruta in vad det nu var i bagagehyllorna) och fartyg. En del bosättare hade getter med sig och de förökade sig ohejdat. De kan ju beta av grönskan i rasande takt. Man sköt över 10 000 getter för att få bukt med dem.
Natur, djurliv och fauna är främst det som lockar turisterna. 95% av kräldjuren är endemiska dvs finns bara här. Nästan hälften av fågelarterna är det. De olika öarna har sina speciella arter och egna underarter.
Man försöker begränsa befolkningstillväxten - i mitten av 70-talet bodde ca 4 000 här, nu är man uppe i 40 000. En regel säger att bara de som bodde här före 1968 med familjer, får bosätta sig här. Ändå finns illegal invandring. Det so lockar är att det finns jobb, vilket många t ex på fastlandet saknar.
Antalet turister försöker man också hålla nere. Man införde en speciell avgift, numera $100 per person, men det verkar inte ha tagit kål på intresset att åka dit. Nu begränsar man i stället bygget av hotell. Vilket kanske gör att båtturisterna ökar? Antalet hotell 1990 var 33. 2006 var de 65. Restauranger och barer har ökat från 31 till 114 under samma period. Antalet turister från 40 000 till 145 000 per år.
Vill du läsa litet mer, så här är några länktips:
http://www.galapagosislands.com/blog/galapagos-general-information/
http://www.galapagosislands.com/galapagos/about-galapagos.html
http://sv.wikipedia.org/wiki/Gal%C3%A1pagos%C3%B6arna
11 april, lördag, Quito-Galapagos-San Cristóbal
Galapagosöarna ligger ca 1000 km utanför Ecuadors kust och Quito ligger ju inte precis vid kusten, så det blev flygtur på drygt 2 timmar. Väskorna skulle ut 05.10 och bussen gick från hotellet (Hotel Patio Andaluz hela tiden i Quito, men olika rum varje gång, totalt 3 gånger) 05.30. Hotellet hade fixat frukostpåsar åt oss, så vi kunde äta i bussen på väg ut till flygplatsen. Planet skulle gå 08.05 och denna gång var det i tid! Till och från Coca var det ju annorlunda. Incheckningen var noggrann. Ungefär som till Australien. Man får inte ha med sig något "färskt" t ex i fruktväg eller växter. Väskorna scannas och handbagaget gås igenom. Blanketter ska fyllas i. Detta både i Quito och på San Cristóbal. Det var mellanlandning i Guayaquil, men vi fick sitta kvar i planet. Utan säkerhetsbälten eftersom man tankade planet. En del klev av här, andra kom på.
Vi landade på San Cristóbal i staden Puerto Baquerizo Moreno, som vi inte såg särskilt mycket av. Även här togs bagaget omhand i särskilda bilar. Nu behövde vi inte göra något åt dem, förrän i hytten. Skönt. Buss ca 1 km till hamnen, där vi fick tampas med lata sjölejon, för att kunna ta oss ner i gummijollarna (pangas) och ut till MV Santa Cruz, som låg en bra bit ut på redden. Fregattfåglar kretsade över oss, svalor med vitt band över gumpen, bruna pelikaner. Växlande molnighet, en del litet mörkare, +30 grader, men angenämt (torr värme). Därtill litet havsbris, som fläktade skönt.
-
Det finns mycket att läsa om Galapagos och en hel del film att titta på. vi hade t ex köpt BBC:s David AttenburoughDVD. Den var bra och tog upp både geologisk historia och djurliv.
Öarna upptäcktes 1535. De annekterades av Ecuador 1832. Inget annat land ville ha dem...Darwin kom dit 1835 och det han såg eller tänkte under de 5 veckor han var där, revolutionerade evolutionsteorin och arternas uppkomst. Ja, han fortsatte ju jobbet hemma i England med alla de djur och växter han hade med sig från Galapagos.
Öarna blev nationalpark 1959 och 97½% av öarnas landyta skyddas. Det blev även marint naturreservat 1986. UNESCO-världsarv sedan 1978 och marint dito 2001. Man försöker skydda naturen och djuren. Mer eller mindre lyckosamt. Rädsla att djur och annat oönskat t ex skadedjur kommer in. Fartygen förr hade t ex råttor och de tog sig iland. Numera sprayar man flygplan (inte vet jag hur effektivt det var att med en sprayflaska snabbt spruta in vad det nu var i bagagehyllorna) och fartyg. En del bosättare hade getter med sig och de förökade sig ohejdat. De kan ju beta av grönskan i rasande takt. Man sköt över 10 000 getter för att få bukt med dem.
Natur, djurliv och fauna är främst det som lockar turisterna. 95% av kräldjuren är endemiska dvs finns bara här. Nästan hälften av fågelarterna är det. De olika öarna har sina speciella arter och egna underarter.
Man försöker begränsa befolkningstillväxten - i mitten av 70-talet bodde ca 4 000 här, nu är man uppe i 40 000. En regel säger att bara de som bodde här före 1968 med familjer, får bosätta sig här. Ändå finns illegal invandring. Det so lockar är att det finns jobb, vilket många t ex på fastlandet saknar.
Antalet turister försöker man också hålla nere. Man införde en speciell avgift, numera $100 per person, men det verkar inte ha tagit kål på intresset att åka dit. Nu begränsar man i stället bygget av hotell. Vilket kanske gör att båtturisterna ökar? Antalet hotell 1990 var 33. 2006 var de 65. Restauranger och barer har ökat från 31 till 114 under samma period. Antalet turister från 40 000 till 145 000 per år.
Vill du läsa litet mer, så här är några länktips:
http://www.galapagosislands.com/blog/galapagos-general-information/
http://www.galapagosislands.com/galapagos/about-galapagos.html
http://sv.wikipedia.org/wiki/Gal%C3%A1pagos%C3%B6arna
11 april, lördag, Quito-Galapagos-San Cristóbal
Galapagosöarna ligger ca 1000 km utanför Ecuadors kust och Quito ligger ju inte precis vid kusten, så det blev flygtur på drygt 2 timmar. Väskorna skulle ut 05.10 och bussen gick från hotellet (Hotel Patio Andaluz hela tiden i Quito, men olika rum varje gång, totalt 3 gånger) 05.30. Hotellet hade fixat frukostpåsar åt oss, så vi kunde äta i bussen på väg ut till flygplatsen. Planet skulle gå 08.05 och denna gång var det i tid! Till och från Coca var det ju annorlunda. Incheckningen var noggrann. Ungefär som till Australien. Man får inte ha med sig något "färskt" t ex i fruktväg eller växter. Väskorna scannas och handbagaget gås igenom. Blanketter ska fyllas i. Detta både i Quito och på San Cristóbal. Det var mellanlandning i Guayaquil, men vi fick sitta kvar i planet. Utan säkerhetsbälten eftersom man tankade planet. En del klev av här, andra kom på.
Vi landade på San Cristóbal i staden Puerto Baquerizo Moreno, som vi inte såg särskilt mycket av. Även här togs bagaget omhand i särskilda bilar. Nu behövde vi inte göra något åt dem, förrän i hytten. Skönt. Buss ca 1 km till hamnen, där vi fick tampas med lata sjölejon, för att kunna ta oss ner i gummijollarna (pangas) och ut till MV Santa Cruz, som låg en bra bit ut på redden. Fregattfåglar kretsade över oss, svalor med vitt band över gumpen, bruna pelikaner. Växlande molnighet, en del litet mörkare, +30 grader, men angenämt (torr värme). Därtill litet havsbris, som fläktade skönt.
-
När alla passagerare och väskor var lastade kördes motorerna igång och vi var iväg på MV Santa Cruz. Hon är en båt, som rymmer drygt 90 passagerare, nu var vi 72 på denna resa. Vi skulle tillbringa x dagar och 5 nätter ombord och iland på öarna. Båten är litet gammal, men hyggligt underhåller. Byggd i Bilbao, Spanien 1978 och renoverad några gånger. Finns en bubbelpool, men ingen vanlig. trevligt bardäck högst upp utomhus, men under tak. På Upper Deck en matsal, sittsalong med bar, butik och servicedisk samt några hytter akterut. Vår var en av dem. En trappa ner var det flera hytter och ännu längre ner personalutrymmen och maskinrum. Jämfört med andra kryssningar vi gjort, så var detta en liten båt. Behändigt med allt inom räckhåll, utan att behöva gå ett antal hundra meter till olika ställen.
Lunchen serverades strax efter avgång. Det var buffé med gulasch, eller av kocken karva helstekt kalkon, mycket grönt och frukt samt litet ostar efteråt. Middagsmenyn låg på bordet och man skulle bestämma vad man ville äta redan nu. Blir nog inga problem. att hitta något gott att äta. Lunchen smakade bra i alla fall.
Kl 14 var det allmän information om båten och Galapagos. Vi fick en del förhållningsregler t ex att inte gå utanför de prickade lederna och inte utan guide. Detta för att inte störa djuren för mycket och inte heller förstöra naturen, som ju inte tål hur mycket belastning som helst. Det är också en av anledningarna till att man försöker begränsa turismen, trots att den ju även ger inkomster (fast inte så mycket av pengarna stannar på öarna). Man skulle inte gå för nära djuren och fåglarna utan försöka hålla sig åtminstone 2 m bort. Det var inte alltid så lätt, vilket vi ju redan sett med sjölejonen, när vi skulle i gummibåtarna. Inte senare heller, man fick hela tiden hålla koll på var man satte fötterna, så man inte trampade på någon.
Lunchen serverades strax efter avgång. Det var buffé med gulasch, eller av kocken karva helstekt kalkon, mycket grönt och frukt samt litet ostar efteråt. Middagsmenyn låg på bordet och man skulle bestämma vad man ville äta redan nu. Blir nog inga problem. att hitta något gott att äta. Lunchen smakade bra i alla fall.
Kl 14 var det allmän information om båten och Galapagos. Vi fick en del förhållningsregler t ex att inte gå utanför de prickade lederna och inte utan guide. Detta för att inte störa djuren för mycket och inte heller förstöra naturen, som ju inte tål hur mycket belastning som helst. Det är också en av anledningarna till att man försöker begränsa turismen, trots att den ju även ger inkomster (fast inte så mycket av pengarna stannar på öarna). Man skulle inte gå för nära djuren och fåglarna utan försöka hålla sig åtminstone 2 m bort. Det var inte alltid så lätt, vilket vi ju redan sett med sjölejonen, när vi skulle i gummibåtarna. Inte senare heller, man fick hela tiden hålla koll på var man satte fötterna, så man inte trampade på någon.
Vi var litet sena till Punta Pitt i norra änden av ön, som vi flög till. Flygplatsen låg längst ner i söder på San Cristóbal. Vi följdes hela vägen av fregattfåglar. Periodvis riktigt många. En del av dem liftade med oss. De glider i luften annars. Det behövs inte många vingslag. De kan ha upp till 2.4 m mellan vingspetsarna och styr med den långa stjärten. Det finns två sorter här: magificent (prakt-) och great (större) frigate. De som följde båten var magnificent och de som fanns närmare land på öarna var great. Ungfåglarna hade vitt på huvudet, honor vitt på bröstet. Hannarna, som uppvaktar honor, har en röd ballong under hakan (se nedan). Shearwaters flög nära vattenytan, en och annan boobie både på vattnet och i luften. Dem skulle vi få se på nära håll på öarna.
Det fanns två alternativ på Punta Pitt: antingen en tuff vandring upp på berget (brant och stenigt) eller en tur i pangan. Vi valde det senare, tursamt nog. Eftersom vi var sena och anlände vid 16.30 (blir mörkt strax efter 18), så blev det stressigt för vandrargruppen. De hann inte titta så mycket, utan hade fullt sjå att hinna upp och ner innan det blev helt svart. Vi som åkte gummijolle hann se mycket -
sjölejon, krabbor (Lightfoot Sally), blå och rödfotade sulor, Galapagos shearwaters, i vadare (flyttfågel), måsar med svart huvud och röda ögon, 2 green turtles som gjorde nya sköldpaddor i vattnet eller ja, det som skulle bli. Å andra sidan blev det inget utlovat bad för oss, men vi var jättenöjda ändå redan på den första turen! Punta Pitt är känt för att man hittar alla tre sarterna sulor: Blue. och redfooted samt Masked Boobie eller Nazca. Det gjorde vi. Plus fick alla på bild. dock inte samtidigt.
Klättergänget kom tillbaka ombord vid 19-tiden. Kl 20 bjöd kaptenen på drink med tilltugg i baren. Vi tog var sin Caipirinha. 20.15 började middagen. God mat bjöds. Kockarna stod vid disken och lade upp maten enl beställningen vi gjorde vid lunchen. Vi nöjde oss med 3 rätter. Man kunde valt 4-5. Någon måtta får det vara! Soppan och pastan fick vara. Fanns t o m glutenfri pasta. Inga problem med maten för Lennarts del. De var väl pålästa och alternativ fanns. Jag åt en tortilla med krabba före, båda åt vi kyckling och frukt till dessert. Fanns alltid ostar också. Var sitt glas vitt till det.
Mycket nöjda med dagen. Klockan närmade sig 22 och vi skulle åter upp tidigt. Så det blev kojen tämligen direkt efter maten.
Det fanns två alternativ på Punta Pitt: antingen en tuff vandring upp på berget (brant och stenigt) eller en tur i pangan. Vi valde det senare, tursamt nog. Eftersom vi var sena och anlände vid 16.30 (blir mörkt strax efter 18), så blev det stressigt för vandrargruppen. De hann inte titta så mycket, utan hade fullt sjå att hinna upp och ner innan det blev helt svart. Vi som åkte gummijolle hann se mycket -
sjölejon, krabbor (Lightfoot Sally), blå och rödfotade sulor, Galapagos shearwaters, i vadare (flyttfågel), måsar med svart huvud och röda ögon, 2 green turtles som gjorde nya sköldpaddor i vattnet eller ja, det som skulle bli. Å andra sidan blev det inget utlovat bad för oss, men vi var jättenöjda ändå redan på den första turen! Punta Pitt är känt för att man hittar alla tre sarterna sulor: Blue. och redfooted samt Masked Boobie eller Nazca. Det gjorde vi. Plus fick alla på bild. dock inte samtidigt.
Klättergänget kom tillbaka ombord vid 19-tiden. Kl 20 bjöd kaptenen på drink med tilltugg i baren. Vi tog var sin Caipirinha. 20.15 började middagen. God mat bjöds. Kockarna stod vid disken och lade upp maten enl beställningen vi gjorde vid lunchen. Vi nöjde oss med 3 rätter. Man kunde valt 4-5. Någon måtta får det vara! Soppan och pastan fick vara. Fanns t o m glutenfri pasta. Inga problem med maten för Lennarts del. De var väl pålästa och alternativ fanns. Jag åt en tortilla med krabba före, båda åt vi kyckling och frukt till dessert. Fanns alltid ostar också. Var sitt glas vitt till det.
Mycket nöjda med dagen. Klockan närmade sig 22 och vi skulle åter upp tidigt. Så det blev kojen tämligen direkt efter maten.
12 april, söndag. Santa Fe och South Plaza (nr 3 o 4 på kartan)
Uppe kl 07 för att prova ut flippers till snorkling , mask och snorkel, väst och en nätkasse att förvara grejerna i. Frukost på det och sedan iland 08.15 på Santa Fe. Den ön är känd för landleguaner med gula huvuden, päronkaktus och sjölejon (så klart). Lennart har ont i magen igen och tar medicin. Få se om det hjälper. Han stannar ombord på förmiddagen. Solen skiner och det är väl de vanliga +30. båten svagt gungande i en bukt. Det gungade en del i natt, men inte så att det var obehagligt.
Vatten (man får inte gå iland utan vattenflaska - man får en ½litersflaska var och den får man se till att hålla fylld och det kostar inte extra), sololja, myggmedel, huvudbonad och kamera med. Vi är uppdelade i 5 grupper med var sin guide. Vi svenskar hålls ihop och kallas Dolphins. Vi var sist ut igår, samma idag. Klockan var närmare 10 innan vi var iland. Såg: mockingbirds, Galapagosduva, Gala-pagosfinkar (finns olika arter på öarna), sjölejon (så klart), en lavahäger (som jag hittade). Lägre upp på ön såg vi några landleguander, en sjöleguan, som visade sig vara två, när jag tittade på bilderna.
Uppe kl 07 för att prova ut flippers till snorkling , mask och snorkel, väst och en nätkasse att förvara grejerna i. Frukost på det och sedan iland 08.15 på Santa Fe. Den ön är känd för landleguaner med gula huvuden, päronkaktus och sjölejon (så klart). Lennart har ont i magen igen och tar medicin. Få se om det hjälper. Han stannar ombord på förmiddagen. Solen skiner och det är väl de vanliga +30. båten svagt gungande i en bukt. Det gungade en del i natt, men inte så att det var obehagligt.
Vatten (man får inte gå iland utan vattenflaska - man får en ½litersflaska var och den får man se till att hålla fylld och det kostar inte extra), sololja, myggmedel, huvudbonad och kamera med. Vi är uppdelade i 5 grupper med var sin guide. Vi svenskar hålls ihop och kallas Dolphins. Vi var sist ut igår, samma idag. Klockan var närmare 10 innan vi var iland. Såg: mockingbirds, Galapagosduva, Gala-pagosfinkar (finns olika arter på öarna), sjölejon (så klart), en lavahäger (som jag hittade). Lägre upp på ön såg vi några landleguander, en sjöleguan, som visade sig vara två, när jag tittade på bilderna.
Detta var förmiddagens program. Vi var tillbaka på båten lagom till att boka om från en snorklingstur till en glassbottombåt. Det hade bara varit 10 minuter att byta om till badkläder. Nu åkte både Lennart och jag med jolle för att kliva över i glasbottenbåten för att kolla fisk. De säger att det är 22 grader i vattnet, men det känns betydligt varmare än så. Åtminstone inne i vikarna och grundare vatten. Vi såg en hel del fisk, men tror inte det blev mycket av bilderna. Glaset färgade till att börja med. Kul i alla fall.
Briefing om morgondagen, när vi var tillbaka ombord. Sedan dags för lunch. Åt en god ceviche (för vilken gång denna resa?), som man fick plocka ihop själv. Sedan en tallrik med grönsaker och kyckling. Pizza fanns också. Frukt och glasstårta till efterrätt. Middagen beställd. Litet vila, innan nästa stopp.
Briefing om morgondagen, när vi var tillbaka ombord. Sedan dags för lunch. Åt en god ceviche (för vilken gång denna resa?), som man fick plocka ihop själv. Sedan en tallrik med grönsaker och kyckling. Pizza fanns också. Frukt och glasstårta till efterrätt. Middagen beställd. Litet vila, innan nästa stopp.
Dags för ett nytt ställe på eftermiddagen, South Plaza. Det var torr landstigning. Skönt att slippa sand i sandalerna från botten och det som klibbar på blöta skor eller fötter på stranden. Det skulle vara rätt lättgånget, men bra skor rekommenderades. Lennart åkte med. Laddade batteriet till kameran, så det inte plötsligt blir tomt. Det går fort, när det börjar minska i batteriet. En del folk på däck solade, andra satt i skuggan. Jag var rätt röd på handlovarna, trots solskydd. Kör med sf 50. Lennart hade ju besvärligt med huden redan i Quito, men blev rätt bra i Amazonas. De sade att man fick väldigt fin hy där p g a fukten. Behövdes ingen hudcreme! Såg ut att stämma. En del mörka moln, få se om det blir något av dem.
Iväg i pangas vid 15. Dolphins som andra båt denna gång! Det visade sig vara rätt mycket sten att parera, så Lennart åkte tillbaka till båten. Han har ju svårt, när det är grejer i vägen för fötterna, Synd. Vandringen skulle ta 1½ timme, så det var litet väl lång väntan tills vi kom tillbaka. Ingen skugga fanns att få heller. Han hade haft sällskap av krabbor, landleguaner och sjölejon mm. Fanns inte ens något att sitta på, annat än marken heller.
Det fanns små sjölejonungar långt uppe på ön bland stenarna. En del såg väldigt magra ut. Undrar om deras mammor kom och letade upp dem. Fanns sådana som dött också. Leguanlik såg vi också. Det fanns ca 300-350 landleguaner av en annan sort än i morse på Santa Fe. Tyckte att det kryllade av dem, även på vår markerade stig. Vi såg även marinleguaner. Leguanerna är mindre än jag trott - de ser stora ut på bilder. Mimmis Zoogin (grön leguan) skulle ha varit bland de större här! Swallowtailed gulls i mängd - både i friar-tagen och liggande på ägg. Svarta Noddy terns, boobies (Nazca och blåfot), en häger som åt krabba, ödlor, en fin yellow warbler och någon fink. Jag såg gröna havssköldpadddor i vattnet nedanför branten på andra sidan. där fanns många shearwaters också.
Åter ombord vid 17.30. Dusch och sedan baren på övre däck för en sunset coctail, i form av Sangria, som man bjuder på. Goda tilltugg bl a köttbullar som doppades i senap, goda räkor mm. ´Vacker solnedgång, men odokumenterad eftersom vi inte fått med någon kamera. Illa! Vi satt kvar allihop till 19.30, då vi gick ner för middag L åt blomkåls/broccolisoppa, jag pasta carbonara till förrätt. Goda langustiner med kikärtor i någon sås, jättegott. Frukt att avsluta med. Litet internetkoll innan sovdags. Kollar litet mail Facebook och tidningar. Funkar bara i baren och matsalen, inte helt tillförlitligt och inte snabbt.
Iväg i pangas vid 15. Dolphins som andra båt denna gång! Det visade sig vara rätt mycket sten att parera, så Lennart åkte tillbaka till båten. Han har ju svårt, när det är grejer i vägen för fötterna, Synd. Vandringen skulle ta 1½ timme, så det var litet väl lång väntan tills vi kom tillbaka. Ingen skugga fanns att få heller. Han hade haft sällskap av krabbor, landleguaner och sjölejon mm. Fanns inte ens något att sitta på, annat än marken heller.
Det fanns små sjölejonungar långt uppe på ön bland stenarna. En del såg väldigt magra ut. Undrar om deras mammor kom och letade upp dem. Fanns sådana som dött också. Leguanlik såg vi också. Det fanns ca 300-350 landleguaner av en annan sort än i morse på Santa Fe. Tyckte att det kryllade av dem, även på vår markerade stig. Vi såg även marinleguaner. Leguanerna är mindre än jag trott - de ser stora ut på bilder. Mimmis Zoogin (grön leguan) skulle ha varit bland de större här! Swallowtailed gulls i mängd - både i friar-tagen och liggande på ägg. Svarta Noddy terns, boobies (Nazca och blåfot), en häger som åt krabba, ödlor, en fin yellow warbler och någon fink. Jag såg gröna havssköldpadddor i vattnet nedanför branten på andra sidan. där fanns många shearwaters också.
Åter ombord vid 17.30. Dusch och sedan baren på övre däck för en sunset coctail, i form av Sangria, som man bjuder på. Goda tilltugg bl a köttbullar som doppades i senap, goda räkor mm. ´Vacker solnedgång, men odokumenterad eftersom vi inte fått med någon kamera. Illa! Vi satt kvar allihop till 19.30, då vi gick ner för middag L åt blomkåls/broccolisoppa, jag pasta carbonara till förrätt. Goda langustiner med kikärtor i någon sås, jättegott. Frukt att avsluta med. Litet internetkoll innan sovdags. Kollar litet mail Facebook och tidningar. Funkar bara i baren och matsalen, inte helt tillförlitligt och inte snabbt.
13 april. måndag. Santa Cruz
Vi kom till Puerto Ayora på Santa Cruz redan på kvällen under middagen, men låg ute på redden och gungade på svaj hela natten. Lennart har fortfarande ont i magen och stannar kvar ombord. Han försöker kontakta fartygsläkaren, men hon ska säkert med iland. Upp ½7 och färd iland kl 8. Walking Dolphins iväg i första pangan! Torr landning. Vi ska faktiskt till en bebodd ö med en stad. Inte vana med trafik efter flera dagar på obebodda öar. Kändes stressande och mycket ljud. Låg en svenskbyggd större Najad på svaj och en stor Hallberg-Rassy när vi kom tillbaka. Inte svenskflaggade dock.
Iväg i buss till Darwin Institute. Fast det var en bra bit att gå till själva sköldpaddsuppfödningen. Varm i den brännande solen redan så här tidigt på morgonen. Det fanns ingen skugga heller på vägen upp. Man försöker ge jättesköldpaddorna en hjälpande hand att bli fler. De höll på att utrotas helt av de fartyg, som sökte sig hit. Sköldpaddorna blev mat. Nu placeras de ut, när de blir tillräckligt stora att klara sig utan att bli uppätna av andra djur. Det tar 4-6 år innan de är stora nog. De är noga märkta, så att de placeras ut på rätt ö. Kändisen Lonesome George, ensam i sitt slag, avled för 3 år sedan. Nu skulle han komma tillbaka i uppstoppat skick från England om någon månad. Efterträdaren Diego är inte alls lika populär (än). George fick några damer omkring sig, men var inte intresserad av att få avkommor. De stora, gamla sköldpaddorna kan väga 250-300 kilo och bli över 100 år gamla. Ingen vet väl riktigt hur gamla de blir.
Beroende på vad de äter kan skalen se olika ut vid huvudet. De som äter löv på buskar får t ex en saddleback med möjlighet att lyfta huvudet högt plus att de har lång hals. Har en sådan bland bilderna.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Galapagossk%C3%B6ldpadda
http://sv.wikipedia.org/wiki/Charles_Darwin
Det blev ännu jobbigare att gå tillbaka till bussen. Nu var det riktigt varmt och inte någon skugga. Solen lyste ju nästan rakt uppifrån. Vi fick erbjudande att gå tillbaka ner på stan, vilket ju skulle ta 1 timme. Bara Lisa och Göran nappade. Vi andra tyckte det var för långt i värmen.
Vi bussåkare fick i stället möjlighet till förfriskningar på en uteservering och litet shopping. Jag köpte en solhatt åt Lennart och en åt mig. Sådana med brett brätte och nedhäng i nacken. Blev några vykort också - de blev aldrig postade. Hittade inte frimärken. Inte helt ovanligt. Ett inplastat kort med Galapagosfåglar var ett annat inköp. Litet vila i skuggan vid bryggorna innan nästa bussfärd inleddes strax efter 11.
Vi kom till Puerto Ayora på Santa Cruz redan på kvällen under middagen, men låg ute på redden och gungade på svaj hela natten. Lennart har fortfarande ont i magen och stannar kvar ombord. Han försöker kontakta fartygsläkaren, men hon ska säkert med iland. Upp ½7 och färd iland kl 8. Walking Dolphins iväg i första pangan! Torr landning. Vi ska faktiskt till en bebodd ö med en stad. Inte vana med trafik efter flera dagar på obebodda öar. Kändes stressande och mycket ljud. Låg en svenskbyggd större Najad på svaj och en stor Hallberg-Rassy när vi kom tillbaka. Inte svenskflaggade dock.
Iväg i buss till Darwin Institute. Fast det var en bra bit att gå till själva sköldpaddsuppfödningen. Varm i den brännande solen redan så här tidigt på morgonen. Det fanns ingen skugga heller på vägen upp. Man försöker ge jättesköldpaddorna en hjälpande hand att bli fler. De höll på att utrotas helt av de fartyg, som sökte sig hit. Sköldpaddorna blev mat. Nu placeras de ut, när de blir tillräckligt stora att klara sig utan att bli uppätna av andra djur. Det tar 4-6 år innan de är stora nog. De är noga märkta, så att de placeras ut på rätt ö. Kändisen Lonesome George, ensam i sitt slag, avled för 3 år sedan. Nu skulle han komma tillbaka i uppstoppat skick från England om någon månad. Efterträdaren Diego är inte alls lika populär (än). George fick några damer omkring sig, men var inte intresserad av att få avkommor. De stora, gamla sköldpaddorna kan väga 250-300 kilo och bli över 100 år gamla. Ingen vet väl riktigt hur gamla de blir.
Beroende på vad de äter kan skalen se olika ut vid huvudet. De som äter löv på buskar får t ex en saddleback med möjlighet att lyfta huvudet högt plus att de har lång hals. Har en sådan bland bilderna.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Galapagossk%C3%B6ldpadda
http://sv.wikipedia.org/wiki/Charles_Darwin
Det blev ännu jobbigare att gå tillbaka till bussen. Nu var det riktigt varmt och inte någon skugga. Solen lyste ju nästan rakt uppifrån. Vi fick erbjudande att gå tillbaka ner på stan, vilket ju skulle ta 1 timme. Bara Lisa och Göran nappade. Vi andra tyckte det var för långt i värmen.
Vi bussåkare fick i stället möjlighet till förfriskningar på en uteservering och litet shopping. Jag köpte en solhatt åt Lennart och en åt mig. Sådana med brett brätte och nedhäng i nacken. Blev några vykort också - de blev aldrig postade. Hittade inte frimärken. Inte helt ovanligt. Ett inplastat kort med Galapagosfåglar var ett annat inköp. Litet vila i skuggan vid bryggorna innan nästa bussfärd inleddes strax efter 11.
Här ett par länkar om Darwinfinkarna och deras näbbar
http://sv.wikipedia.org/wiki/Darwinfinkar
http://www.uu.se/press/nyheter/artikel/?id=4164 om "Darwinfinkarnas evolution avslöjad"
Från Darwinhöjden drog vi oss ner mot stan igen. Vi lata i buss, lisa och Göran till fots (mestadels nedförsbacke..., men varmt). De stod vid fiskmarknaden i utkanten av staden, när vi åkte förbi. Det var tiggande pelikaner på och t o m en eller två sjölejon under bordet.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Darwinfinkar
http://www.uu.se/press/nyheter/artikel/?id=4164 om "Darwinfinkarnas evolution avslöjad"
Från Darwinhöjden drog vi oss ner mot stan igen. Vi lata i buss, lisa och Göran till fots (mestadels nedförsbacke..., men varmt). De stod vid fiskmarknaden i utkanten av staden, när vi åkte förbi. Det var tiggande pelikaner på och t o m en eller två sjölejon under bordet.
Nu skulle vi upp till en sockerrörsfarm uppe på höglandet för att titta och smaka. Halvvägs upp stannade vi till för att släppa av några, som skulle mountainbika sista biten (5-6 km). Just då började det ösregna, vilket inte många varit beredda på. När vi kom fram till sockerstället var regnet mer att likna vid skyfall! Vi fick smaka olika sorters bananer, sockerrör och socker, kaffebönor och en ost. Man serverade sockerrörsjuice. Den kunde förstärkas med sockerrörssprit och lime. Spriten var rejält stark. Köpte en ½ liters plast-flaska för $5. Kanske att göra mojito på? Eller så rensar det magen på Lennart. Han fick ju ont i magen, lagom till whiskyn var slut! Cyklisterna var genomdränkta när de kom fram, men vid gott humör. Inga torra kläder att byta till bara. I taket på ett av husen satt en uggla, en barn owl dvs tornuggla. Häftigt. Satt och tittade på oss.
Sedan iväg i bussarna till nästa ställe, där vi skulle äta lunch mm. Det var en ranch, som hette Fortez. Mycket god lunch med grillat och traditionellt. Gillade de stekta/grillade bananerna. Efterrätter i form av frukt, chokladtårta, mousse och rulltårta. Jag gick ut i träd-gården och letade fågel. Sprang på en ganska så stor sköldpadda. En del dansade, några badade i poolen. Andra satt och tog det lugnt.
Efter lunchen åkte vi vidare till ett ställe, där man hade jättesköldpaddor, Giant Tortiose Reserve. Det började med att två stora låg och blockerade vägen för bussen. Efter ett tag bestämde de sig för att bussen nog var större. Bäst att släppa fram den. Strax efter stod några rörhönor mitt på vägen. De var snabbare på att flytta sig. Sköldpaddorna sökte sig till gården på egen hand. De var alltså "vilda". Man klippte gräset, så de hade litet lättare att ta sig fram. Där gick de bland korna. Vi såg - och hörde - två par försöka föröka sig. De lät litet som kossor: muuu. Sköldpaddorna gillade även lerbad -sköldpaddsjacuzzi. Deras halsar har tunnare skinn och utsätt bl a för fästingar och andra kryp. Ligger de i lervattnet, släpper ohyran taget. Såg litet roligt ut, där i leran. Efter rundvandringen fick vi litet förfriskningar - iskallt, jättegott te på citrongräs, mynta och citron. Diverse frukt till det. Det fanns även ett par tomma sköldpadds-skal att krypa in i för den som ville. Camilo och Lisa provade. De rymdes lätt i skalen, så att bara armarna och benen stack ut.,
Efter lunchen åkte vi vidare till ett ställe, där man hade jättesköldpaddor, Giant Tortiose Reserve. Det började med att två stora låg och blockerade vägen för bussen. Efter ett tag bestämde de sig för att bussen nog var större. Bäst att släppa fram den. Strax efter stod några rörhönor mitt på vägen. De var snabbare på att flytta sig. Sköldpaddorna sökte sig till gården på egen hand. De var alltså "vilda". Man klippte gräset, så de hade litet lättare att ta sig fram. Där gick de bland korna. Vi såg - och hörde - två par försöka föröka sig. De lät litet som kossor: muuu. Sköldpaddorna gillade även lerbad -sköldpaddsjacuzzi. Deras halsar har tunnare skinn och utsätt bl a för fästingar och andra kryp. Ligger de i lervattnet, släpper ohyran taget. Såg litet roligt ut, där i leran. Efter rundvandringen fick vi litet förfriskningar - iskallt, jättegott te på citrongräs, mynta och citron. Diverse frukt till det. Det fanns även ett par tomma sköldpadds-skal att krypa in i för den som ville. Camilo och Lisa provade. De rymdes lätt i skalen, så att bara armarna och benen stack ut.,
KL 17 var vi tillbaka på stan. Vi fick plats i första pangan ut till båten. Lennart satt i baren och väntade. Han hade haft det lugnt och skönt. Uppassad med en 3-rätters lunch. Mycket riktigt - doktorn hade varit med iland och hållit koll på cykelgänget genom att cykla med dem i blötan. Nu skulle hon kolla Lennart. Det visade sig vara en mycket parant dam, som visste direkt vad det var. En antibiotikakur ordinerades. Dunderpiller - det räckte med en kort kur. Hatten jag köpt passade utmärkt. Den skyddar bättre än den gamla. Snacks och drinkar för den som önskar i baren, som vanligt när man kom tillbaka ombord. På dagen var det frukt, på eftermiddagen var det olika tilltugg: empanadas, räkor, ostkuber mm.
Dusch och sedan briefing om morgondagen och middag på det, 19.45. Beställningen gjordes redan vid frukosten. Inget nattsudd, trots trevlig underhållning av en större danstrupp från Otavalo. De kom ombord innan middagen och lämnade båten igen, innan den åkte vidare. De dansade olika traditionella indiandanser. Riktigt duktiga. Även barnen, som var med. Till kojs vid 22-tiden. Återigen en fin, fullmatad dag med massor av upplevelser.
Dusch och sedan briefing om morgondagen och middag på det, 19.45. Beställningen gjordes redan vid frukosten. Inget nattsudd, trots trevlig underhållning av en större danstrupp från Otavalo. De kom ombord innan middagen och lämnade båten igen, innan den åkte vidare. De dansade olika traditionella indiandanser. Riktigt duktiga. Även barnen, som var med. Till kojs vid 22-tiden. Återigen en fin, fullmatad dag med massor av upplevelser.
14 april, tisdag. Española och Gardner Bay på norra sidan
Sista heldagen på Galapagos. På Española, först Punta Suarez på den östra delen, sedan Gardner Bay mitt på den norra sidan. Detta var den sydligste av de öar vi besökte. Dolphins skulle iväg 06.30! Det blir en långpromenad - 3 timmar eller mer ToR - så det var bra att komma iväg innan det blir alltför varmt. Det finns ingen skugga av träd, bara buskar och snår en och annan kaktus möjligen. 2 flaskor vatten, hatt och långärmat plus sololja på, sf 50. Jag tog med våra stavar, men det var inte så lyckat. Doppskorna fastnade bland stenarna titt som tätt. En bambustav från båten hade varit bättre. Det var, som vanligt, knöligt att gå bland stenar och stenblock.
Bära eller brista (knäna) - jag ville se albatrosserna! Waved albatross, är det som finns här från ca mitten av april till december för att häcka. Enda stället i världen! Annars finns de ute till havs resten av året. Detta är inte den största albatrossen, men stor den här också.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Albatrosser
http://en.wikipedia.org/wiki/Waved_albatross
Denna kan ha upp till 2.6 m mellan vingspetsarna. Det räcker till. Vi hade hört att de första hade börjat komma till ön. Skulle jag få se några? Albatross var en av de arter jag hade på min önskelista. Har sett albatross ute på Atlanten någon gång, men inte så nära som här. Kondoren trodde jag ju inte att jag skulle få se. Det fick jag inte heller. Sengångare däremot.
Även Lennart var iland på Española. Han tog den kortare turen. Nog var den kort alltid. De gick kanske 50 m ner till den lilla stranden nedanför fyren. I och för sig: de såg mycket. Sjölejon i mängd, leguaner, strandskator mm. Det blev en del fina bilder även i hans kamera. Först hans bilder.
Sista heldagen på Galapagos. På Española, först Punta Suarez på den östra delen, sedan Gardner Bay mitt på den norra sidan. Detta var den sydligste av de öar vi besökte. Dolphins skulle iväg 06.30! Det blir en långpromenad - 3 timmar eller mer ToR - så det var bra att komma iväg innan det blir alltför varmt. Det finns ingen skugga av träd, bara buskar och snår en och annan kaktus möjligen. 2 flaskor vatten, hatt och långärmat plus sololja på, sf 50. Jag tog med våra stavar, men det var inte så lyckat. Doppskorna fastnade bland stenarna titt som tätt. En bambustav från båten hade varit bättre. Det var, som vanligt, knöligt att gå bland stenar och stenblock.
Bära eller brista (knäna) - jag ville se albatrosserna! Waved albatross, är det som finns här från ca mitten av april till december för att häcka. Enda stället i världen! Annars finns de ute till havs resten av året. Detta är inte den största albatrossen, men stor den här också.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Albatrosser
http://en.wikipedia.org/wiki/Waved_albatross
Denna kan ha upp till 2.6 m mellan vingspetsarna. Det räcker till. Vi hade hört att de första hade börjat komma till ön. Skulle jag få se några? Albatross var en av de arter jag hade på min önskelista. Har sett albatross ute på Atlanten någon gång, men inte så nära som här. Kondoren trodde jag ju inte att jag skulle få se. Det fick jag inte heller. Sengångare däremot.
Även Lennart var iland på Española. Han tog den kortare turen. Nog var den kort alltid. De gick kanske 50 m ner till den lilla stranden nedanför fyren. I och för sig: de såg mycket. Sjölejon i mängd, leguaner, strandskator mm. Det blev en del fina bilder även i hans kamera. Först hans bilder.
Efter att ha studerat strandlivet (sjölejon, strandskator, havsleguaner och en ödla och höken, som satt på monumentet en stund började vi vår vandring upp på toppen av ön. Väl uppe på den platta toppen hörde vi de första albatrosserna. Det visade sig vara en 10-15 st. De låg ganska tätt i gräs, någon buske och stenar. Några låg mer eller mindre direkt på vår markerade stig. Ett par slogs, men de flesta verkade ha hittat en partner och låg och ruvade. De är monogama och häckar tillsammans livet ut. Men de träffas här och då är uppvaktningen och igenkännandet viktigt. De lägger ett stort ägg och ruvar ca 60 dagar. Ungen väger ca 2 hg när den kläcks. Ungarna behöver uppåt 6 månader på sig, att bli flygfärdiga och klara sig själva. Det gör att det blir rätt kort om tid, för de albatrosser som kommer sent. Den fisk de äter försvinner också i december, så då blir det dåligt med mat. Den unga fågeln kommer inte tillbaka från havet förrän efter 4 år. Då för att hitta en partner för livet. Platån här är bra, för det är ett stup på kanten av den. Den tunga fågeln behöver slänga sig utför stupet, för att få ordentligt med luft under vingarna på en gång. Det var läckra fåglar! Det fanns fler närmare branten. När alla har kommit, är det packat med fåglar här uppe. Man räknar med 12 000 par dvs 24 000 fåglar plus ungar. Nu var det kanske en 30-tal bara.
Galapagoshöken finns det bara ca 800 av. Honorna är något större än hannarna och blir 50-60 cm höga. Honan samlar fler hannar till sig och de hjälps alla åt att ta hand om ungarna (kan var 3 i en kull). De är helt orädda och kan t o m landa på folks huvuden. Det gjorde inte den här.
Galapagoshöken finns det bara ca 800 av. Honorna är något större än hannarna och blir 50-60 cm höga. Honan samlar fler hannar till sig och de hjälps alla åt att ta hand om ungarna (kan var 3 i en kull). De är helt orädda och kan t o m landa på folks huvuden. Det gjorde inte den här.
Efter att ha gått över platån och över på den andra, branta sidan av ön fick vi en välbehövlig paus. Flygande albatrosser och boobies underhöll oss. Mängder av havsleguaner låg och solade sig i värmen, vilket de behöver göra. De lider inte av svindel och rädsla för höga höjder direkt!
Vi gick tillbaka mot landningsstället på andra sidan ön. Där var fågelberg med boobies och deras ungar i olika ålder. Allt från nyfödda dunungar till ungdomar. Massor av leguaner, många som höll på med bobyggen. Överallt! Man fick verkligen se upp, var man tram-pade. Honorna vaktar sina bon och ägg noga. När äggen väl är kläckta, bryr de sig inte ett dugg om ungarna. De får klara sig på egen hand. Många blir offer bl a för höken. Den kan även ta vuxna leguaner.
Tillbaka till landgångsstället med sjölejon, fler havsleguaner, strandskator. Litet fler bilder och sedan i pangas till båten. Där fick de som ville hoppa/dyka ner i havet från översta däcket. Det var en del som gjorde det! Vi andra satt i salongen med litet snacks och för-friskningar efter en rätt jobbig och lång promenad. Klockan var 10.30. Vi hade varit iland nästan 4 timmar. Lunch under gång kl 12.
Föredrag om Darwin kl 11 för dem som önskade. Vi avstod. Har läst en del om honom tidigare. God lunch med ecuadorianska spe-cialiteter. De hade bl a inlagda fikon till osten - supergoda. I någon sprit antagligen. Jag har försökt handla i butiken, men det är aldrig någon där, när det ska vara det. Vill köpa en halssmycke - en sjöstjärna i silver. De hade även en snygg t-shirt med en leguan. Tänkte dottern skulle få den. Idag skulle de ha öppet 11-13 med extrapriser. Nej, ingen där. När jag frågade, skulle de öppna kl 16. Men, då var ju alla iland och badade! Nåja, vill de inte sälja, så slipper de.
Wet landing vid Gardner Bay. Underbar sandstrand, 2 km lång. Sanden blev inte brännhet, som sand brukar bli. Denna var kritvit och av korall. Walking Dolphins iland i sista pangan kl 15. Det skulle bli promenad en bit bort längs stranden. Det var jobbigt för knäna i den mjuka sanden och dessutom litet på skrå. Jag vände ganska snabbt och höll Lennart sällskap. Några andra hade också stannat och badade i stället. Det gjorde vi med. Underbart skönt i vattnet! Säger en som inte gillar kallt vatten. Jag vill ha minst 25-27 grader. Det var nog 27 om inte mer här inne vid stranden. När de andra kom tillbaka efter dryga 30 minuter blev det snorkling för dem som ville. Panga ut till den lilla klippan i viken. Vi stannade på stranden. Jag kollade fågel i buskagen. Lennart försökte hitta skugga. Det fick bli plastsäcken med flytvästar. Den gamla trädstammen på stranden hade ett litet sjölejon lagt rabarber på. Den gav litet skugga vid roten. vi snorklade litet från stranden. Jag fick inte ordning vare sig på fenorna eller masken. Den läckte!
Wet landing vid Gardner Bay. Underbar sandstrand, 2 km lång. Sanden blev inte brännhet, som sand brukar bli. Denna var kritvit och av korall. Walking Dolphins iland i sista pangan kl 15. Det skulle bli promenad en bit bort längs stranden. Det var jobbigt för knäna i den mjuka sanden och dessutom litet på skrå. Jag vände ganska snabbt och höll Lennart sällskap. Några andra hade också stannat och badade i stället. Det gjorde vi med. Underbart skönt i vattnet! Säger en som inte gillar kallt vatten. Jag vill ha minst 25-27 grader. Det var nog 27 om inte mer här inne vid stranden. När de andra kom tillbaka efter dryga 30 minuter blev det snorkling för dem som ville. Panga ut till den lilla klippan i viken. Vi stannade på stranden. Jag kollade fågel i buskagen. Lennart försökte hitta skugga. Det fick bli plastsäcken med flytvästar. Den gamla trädstammen på stranden hade ett litet sjölejon lagt rabarber på. Den gav litet skugga vid roten. vi snorklade litet från stranden. Jag fick inte ordning vare sig på fenorna eller masken. Den läckte!
Så några bilder tagna med undervattenskameran, ömsom av Lennart ömsom av Ritva.
Tillbaka ombord med första pangan ca 17. Dusch och sedan happy hour med tilltugg i vanlig ordning. Information om morgondagen fanns i hytten och skulle ges i baren. En massa dricks ska fördelas hit och dit. Vi tog guiderna separat i ett kuvert, som Lisa lämnade över till Camilo. Barmästaren fick eget $5, övriga besättningen fick gemesamt kuvert med $13/dag och vad det var mer.
Alas, butiken öppen. Fast jag fick be om det! T-shirten fanns ej i större storlek än S. Sjöstjärnan fanns i olika storlekar. Tog en i mitt tycke lagom. Gruppen hade diskuterat att köpa något åt Lisa, som alla gillade mycket. En bok om Galapagos? Jag föreslog en silver-sjöstjärna åt henne också. Det blev det, storleken större än min.
God middag, som vanligt. Blir jobbigt att hitta på matsedel och dessutom laga till det. Vi har blivit bortskämda under resan. Skulle ta något ur plånboken i kassaskåpet oh upptäckte att den var tom. Visakortet var också borta! Visade sig att Lennart hade tagit pengarna för att betala dricks och barnota. Han tyckte att något föll ur, men inte hittade vi något. Tömde hans koj och kollade under mm. Överallt! Inget kort. Vi tillkallade hjälp - klockan närmade sig 23. En snickare kom och demonterade den vägg och skåpfasta sängen.
Där kom det fram merparten av en kortlek och kvitton. Till slut även mitt kreditkort! Skönt. Springan, som det kunde åka ner i var minimal. Oturligt föll det på kant och det var tillräckligt. Medan detta pågick kom damen från kassan - Lennart hade glömt sitt kort där, när han betalade!
Alas, butiken öppen. Fast jag fick be om det! T-shirten fanns ej i större storlek än S. Sjöstjärnan fanns i olika storlekar. Tog en i mitt tycke lagom. Gruppen hade diskuterat att köpa något åt Lisa, som alla gillade mycket. En bok om Galapagos? Jag föreslog en silver-sjöstjärna åt henne också. Det blev det, storleken större än min.
God middag, som vanligt. Blir jobbigt att hitta på matsedel och dessutom laga till det. Vi har blivit bortskämda under resan. Skulle ta något ur plånboken i kassaskåpet oh upptäckte att den var tom. Visakortet var också borta! Visade sig att Lennart hade tagit pengarna för att betala dricks och barnota. Han tyckte att något föll ur, men inte hittade vi något. Tömde hans koj och kollade under mm. Överallt! Inget kort. Vi tillkallade hjälp - klockan närmade sig 23. En snickare kom och demonterade den vägg och skåpfasta sängen.
Där kom det fram merparten av en kortlek och kvitton. Till slut även mitt kreditkort! Skönt. Springan, som det kunde åka ner i var minimal. Oturligt föll det på kant och det var tillräckligt. Medan detta pågick kom damen från kassan - Lennart hade glömt sitt kort där, när han betalade!
15 april, onsdag, Baltra
Väckning kl 06. Väskorna skulle vara ute i korridoren 07.15 och då öppnar frukosten. Fin soluppgång i Baltra. Vi skulle inte av förrän kl 10, men hytterna lämnas senast 8.30. Mellantiden tillbringade vi mestadels uppe på däck. Bäst att passa på att njuta av det fina vädret och värmen. Hemma har det inte varit så kul vädermässigt. Testade väskvikten - vi klarade 23 kg-gränsen på båda väskorna. Vi hade ju inte köpt så mycket och hade litet mariginal hemifrån. Vykorten var inte postade. Tänkte försöka få tag på frimärken på flygplatsen i ett sista försök. De har ju inte varit så många i ärlighetens namn. Bara Santa Cruz, där korten köptes.
Väntan blir seg i värmen. Var fanns det skugga? Vi ville inte bli svettiga i solen och sitta i de kläderna i så många timmar. Extra under-kläder och tröja i handbagaget. Tröja för man kan ju spilla... Det kan ju bli förseningar också. Som tidsfördriv visades Galapagosdoku-mentärer i baren. Trevligt.
Dolphins iväg sist, som vanligt. Skvalpigt och jollen krängde rejält vid fartygssidan. Besvärligt att ta sig ner i pangan utan att ramla. Det visade sig ligga en tankbåt på läsidan. Kanske bättre att den får ligga lugnt. Bussfärden till flygplatsen tog 5 minuter. Fick tag i en rätt trevlig T-shirt. Hoppas hon gillar den, dottern. Många souvenirbutiker i vänthallen på den lilla flygplatsen. Planet iväg i tid kl 10 mot Guayaquil, där vi skulle byta. Vi hade tre timmar på oss för bytet. De gick åt till köande! Det var kö till flera diskar. När vi stod i sista kön,, kom en dam fram och bad att få se våra boardingkort. Vi tänkte att vi skulle få gå före, för nu hade vi ont om tid. Vi sade att vi var fler i samma grupp bl a stod Lisa, Bodil, Inger och Göran litet längre bak i den vindlande raden. Hon gick även till dem och kollade korten. Pelle stod precis framför oss, men han ville inte höra till oss. Nej, det var inte gräddfil i kön för oss. Vi hann ändå, men inte ens sätta oss att vänta vid gaten. När de skulle släppa på de första, ropades våra namn upp. Vi som damen hade kollat boardingkorten på. vi blev uppgraderade att åka Business! De hade ont om passagerare där, så de fyllde på. En skänk från ovan på ett nattflyg, som tar 11 timmar! Gott om benutrymme, en stol som man kan ligga nästan raklång t o m med massage, litet kit med strumpor och nattmask mm, god mat och dryck. Underbart. Vi som hade tänkt klaga på att vi betalat 800:- för extra benutrymme som inte fanns på utvägen. Det gör vi nog inte. Fast egentligen bör det ju påpekas. De stolarna finns ju där och andra får betala i onödan.
Iväg ½ sent ca kl 19. 9853 km till Schiphol och sedan en snabb marsch till planet som ska ta oss till Arlanda därifrån. T o m 5 minuter kortare än på utvägen! Måtte vi hinna. Arlandaankomst 16.35 var planen. Vi hann. Min stora väska kom fram, men inte Lennarts. Den var kvar på Schiphol och skulle eventuellt komma med taxi på kvällen. Det gjorde den inte, utan vid lunchdags dagen därpå.
Väckning kl 06. Väskorna skulle vara ute i korridoren 07.15 och då öppnar frukosten. Fin soluppgång i Baltra. Vi skulle inte av förrän kl 10, men hytterna lämnas senast 8.30. Mellantiden tillbringade vi mestadels uppe på däck. Bäst att passa på att njuta av det fina vädret och värmen. Hemma har det inte varit så kul vädermässigt. Testade väskvikten - vi klarade 23 kg-gränsen på båda väskorna. Vi hade ju inte köpt så mycket och hade litet mariginal hemifrån. Vykorten var inte postade. Tänkte försöka få tag på frimärken på flygplatsen i ett sista försök. De har ju inte varit så många i ärlighetens namn. Bara Santa Cruz, där korten köptes.
Väntan blir seg i värmen. Var fanns det skugga? Vi ville inte bli svettiga i solen och sitta i de kläderna i så många timmar. Extra under-kläder och tröja i handbagaget. Tröja för man kan ju spilla... Det kan ju bli förseningar också. Som tidsfördriv visades Galapagosdoku-mentärer i baren. Trevligt.
Dolphins iväg sist, som vanligt. Skvalpigt och jollen krängde rejält vid fartygssidan. Besvärligt att ta sig ner i pangan utan att ramla. Det visade sig ligga en tankbåt på läsidan. Kanske bättre att den får ligga lugnt. Bussfärden till flygplatsen tog 5 minuter. Fick tag i en rätt trevlig T-shirt. Hoppas hon gillar den, dottern. Många souvenirbutiker i vänthallen på den lilla flygplatsen. Planet iväg i tid kl 10 mot Guayaquil, där vi skulle byta. Vi hade tre timmar på oss för bytet. De gick åt till köande! Det var kö till flera diskar. När vi stod i sista kön,, kom en dam fram och bad att få se våra boardingkort. Vi tänkte att vi skulle få gå före, för nu hade vi ont om tid. Vi sade att vi var fler i samma grupp bl a stod Lisa, Bodil, Inger och Göran litet längre bak i den vindlande raden. Hon gick även till dem och kollade korten. Pelle stod precis framför oss, men han ville inte höra till oss. Nej, det var inte gräddfil i kön för oss. Vi hann ändå, men inte ens sätta oss att vänta vid gaten. När de skulle släppa på de första, ropades våra namn upp. Vi som damen hade kollat boardingkorten på. vi blev uppgraderade att åka Business! De hade ont om passagerare där, så de fyllde på. En skänk från ovan på ett nattflyg, som tar 11 timmar! Gott om benutrymme, en stol som man kan ligga nästan raklång t o m med massage, litet kit med strumpor och nattmask mm, god mat och dryck. Underbart. Vi som hade tänkt klaga på att vi betalat 800:- för extra benutrymme som inte fanns på utvägen. Det gör vi nog inte. Fast egentligen bör det ju påpekas. De stolarna finns ju där och andra får betala i onödan.
Iväg ½ sent ca kl 19. 9853 km till Schiphol och sedan en snabb marsch till planet som ska ta oss till Arlanda därifrån. T o m 5 minuter kortare än på utvägen! Måtte vi hinna. Arlandaankomst 16.35 var planen. Vi hann. Min stora väska kom fram, men inte Lennarts. Den var kvar på Schiphol och skulle eventuellt komma med taxi på kvällen. Det gjorde den inte, utan vid lunchdags dagen därpå.
Allt i allt - en fantastisk resa! Glada att vi kom iväg. Massor av upplevelser rikare. Drygt 5000 bilder med många minnen. Träffat många trevliga människor. Fått se väldigt mycket och fått lära oss både om Ecuador och natur/djur. Mina högt ställda förväntningar slog inte i slint. Galapagos i synnerhet var en hit!