11-15 juni 2014 Jönköping och Linköping/Göta kanal mm
Det var SPF-kongress i Jönköping och jag var ett av 19 ombud från Stockholm. Lennart följde med och var i Hjo och tittade på ett hus, som var till salu. Det hade det hade tillhört en släkting, en Bork, som var insyltad i en järnväg där bl a. Efter kongressen hade vi bestämt att åka Göta kanal - en tur som vi haft på vår "bucket list" i många år. Förra gången vi hade biljetter fick vi ställa in. Jag hade fått lungembolier för 4-5 gången! På egen köl blev det inte heller av, inte ens till Söderköping från Mem. Denna gång gick det bra, inga skavanker.
Vad vi inte var medvetna om, var att det var Vätternrundan just denna helg. 30-35000 cyklister på vägarna med start och mål i Motala! Det var omöjligt att köra, vägarna var avspärrade och dåligt, för att inte säga obefintligt, med skyltar om var man kunde åka i stället. Man körde en väg några kilometer för att mötas av fordonstrafik förbjudet, bara att vända. När man hittat en annan väg och kört den en stund - samma sak! Vi irrade Östergötland runt kändes det som. Till slut såg vi en skylt "Vadstena 4 km" (det var dit vi var på väg) och en förbudsskylt. Näää, vi kör ändå! Vi lyckades komma in i stan. Loppet pågår i omgångar i flera dagar bl a med starter mitt i natten. I Motala var det kaos och halva stan avstängd. Cyklister som på gräsmattorna. De var överallt. En del väntade på start, andra hade redan cyklat 30 mil. På söndagen var en del av dem på väg hem med cyklarna på biltaket.
Vad vi inte var medvetna om, var att det var Vätternrundan just denna helg. 30-35000 cyklister på vägarna med start och mål i Motala! Det var omöjligt att köra, vägarna var avspärrade och dåligt, för att inte säga obefintligt, med skyltar om var man kunde åka i stället. Man körde en väg några kilometer för att mötas av fordonstrafik förbjudet, bara att vända. När man hittat en annan väg och kört den en stund - samma sak! Vi irrade Östergötland runt kändes det som. Till slut såg vi en skylt "Vadstena 4 km" (det var dit vi var på väg) och en förbudsskylt. Näää, vi kör ändå! Vi lyckades komma in i stan. Loppet pågår i omgångar i flera dagar bl a med starter mitt i natten. I Motala var det kaos och halva stan avstängd. Cyklister som på gräsmattorna. De var överallt. En del väntade på start, andra hade redan cyklat 30 mil. På söndagen var en del av dem på väg hem med cyklarna på biltaket.
Inte nog med alla cyklister - det var fullt på alla hotell och vandrarhem mm! Fick leta länge innan jag hittade ett gårdshotell på en hästgård strax utanför Linköping och bara en mil från Berg plus Svartåmynningens naturreservat och Sätunaviken. Perfekt läge. litet roligt ställe. De hade massor av hästar och även turridning på islandshäst. Fölhuset från 1870 var nyligen helt urblåst och fint ombyggt invändigt. Fräscht och snyggt. Det ingick frukost i ett fint kök. Damen på gården kom in och kokade kaffe och dukade fram. Första natten var vi ensamma, andra en litauisk man med sin gamle far. Stenholmens gårds-hotell hette stället. En del av hästhagarna utanför köksfönstret.
Det blåste som attan fredagen, så det blev inte så mycket fågelskådning på kvällen. Kongressen höll på till kl 16 och det tog ju en dryg timme att köra till Linköping. Det blev en tur till Berg i alla fall för att reka vägen samt Svartåmynningen.
Lördag 14 juni, Berg, (Motala), Vadstena
Vi började dagen med att reka vägen till Berg och Borensberg, dit i skulle på söndagsförmiddagen för kanalfärd. Det var ju inte långt, men vi hamnade fel på fredagen på småvägarna. Det var fint väder och inte fullt lika blåsigt, som på fredagen. Ska man åka Göta kanal med egen båt, så är det inte fel så här års. Lugnt i gästhamnarna och ensamma i slussarna. Inte många mötande heller. En del utländska båtar har redan hittat hit. På vägen till Borensberg såg vi Juno genom grönskan. Vi åkte in vid en bropassage och väntade på henne. Hon är ju en av de klassiska kanalbåtarna. Byggd 1874. Vi har mött henne i skärgården nedåt St Anna, när vi varit ute och seglat. Hon misslyckades litet i vinden och slog i brofästet. Tur att hon var väl avfendrad med trästockar - det blev stora bitar kvar av dem! Sedan väntade vi in henne i Borensberg, medan vi tittade på kanallivet. Inga båtar, men väl Ferrariklubben, som åkte i karavan (6 röda och en silver) genom byn några gånger.
Vi började dagen med att reka vägen till Berg och Borensberg, dit i skulle på söndagsförmiddagen för kanalfärd. Det var ju inte långt, men vi hamnade fel på fredagen på småvägarna. Det var fint väder och inte fullt lika blåsigt, som på fredagen. Ska man åka Göta kanal med egen båt, så är det inte fel så här års. Lugnt i gästhamnarna och ensamma i slussarna. Inte många mötande heller. En del utländska båtar har redan hittat hit. På vägen till Borensberg såg vi Juno genom grönskan. Vi åkte in vid en bropassage och väntade på henne. Hon är ju en av de klassiska kanalbåtarna. Byggd 1874. Vi har mött henne i skärgården nedåt St Anna, när vi varit ute och seglat. Hon misslyckades litet i vinden och slog i brofästet. Tur att hon var väl avfendrad med trästockar - det blev stora bitar kvar av dem! Sedan väntade vi in henne i Borensberg, medan vi tittade på kanallivet. Inga båtar, men väl Ferrariklubben, som åkte i karavan (6 röda och en silver) genom byn några gånger.
Efter ett par timmar inkl fika i det ännu inte öppnade hamnhuset for vi vidare mot Motala. Vi hade tänkt oss ner till hamnen, men det gick ju inte. Totalt avspärrat p g a cykelloppet. I stället försökte vi leta oss fram till Vadstena, vilket inte var lätt. Men fram kom vi, efter brott mot trafikreglerna....
Det gick lättare ur cykelspärrsväg att ta sig från Vadstena till Tåkern och Glänås för fågelsåpaning. Det var många barnfamiljer där. Det hade blivit en ny parkväg där - kronprinsessan Estelles sagostig. Den lockade många barn. Estelle är ju hertiginna av Östergötland och stigen är en doppresent. Trevlig sådan! Annars var det lugnt i vassen p g a blåsten. Några trastsångare höll låda, men syntes inte i vassruggarna. En sävsparv fick jag med nöd och näppe skotthåll på med kameran. Tärnor och måsar, som vanligt. Glänåstornet är riktigt fint med torn och handikappramp ända upp, fint naturum, toaletter mm. Väl värt ett besök, även om man inte är fågelfantast. Här är en länk:
http://www.lansstyrelsen.se/ostergotland/Sv/djur-och-natur/friluftsliv/naturum-takern/Pages/index.aspx
http://www.lansstyrelsen.se/ostergotland/Sv/djur-och-natur/friluftsliv/naturum-takern/Pages/index.aspx
Var tvungen att stanna vid ett fantastiskt fält med vallmo!
Nästa stopp blev Berg, dit vi skulle tillbaka på söndagsförmiddagen för en kanalfärd med ms Ceres.
Söndag 15 juni, Göta kanal mm
Så var det då dags för kanalfärd, men först packa ihop våra grejer, kolla fågel i Sätunaviken och sedan vara i Berg till kl 11.30. Väl där skulle vi åka buss till Borensberg för att kliva på båten. Den hade åkt från Berg med passagerare på morgonen. De fick antingen åka buss via Cloetta eller cykla tillbaka längs kanalen. Vi hade kunnat få cykla till Borensberg, men valde bussen och ett stopp på Brunneby musteri, som visade sig vara en mycket trevlig gårdsbutik och en restaurang. Dit ska vi åka tillbaka.
Den bit vi ska åka hör till de vackraste partierna. Fast vi åkte inte i trappan med 7 slussar ner till Roxen.
Så var det då dags för kanalfärd, men först packa ihop våra grejer, kolla fågel i Sätunaviken och sedan vara i Berg till kl 11.30. Väl där skulle vi åka buss till Borensberg för att kliva på båten. Den hade åkt från Berg med passagerare på morgonen. De fick antingen åka buss via Cloetta eller cykla tillbaka längs kanalen. Vi hade kunnat få cykla till Borensberg, men valde bussen och ett stopp på Brunneby musteri, som visade sig vara en mycket trevlig gårdsbutik och en restaurang. Dit ska vi åka tillbaka.
Den bit vi ska åka hör till de vackraste partierna. Fast vi åkte inte i trappan med 7 slussar ner till Roxen.
Först litet kanalhistoria. Sveriges "blå band" blev klart 1832 efter att ha byggts för hand med hacka och spade under 22 år. Den är totalt drygt 190 km lång, ca 14 m bred, 3 m djup och med en fallhöjd (upphöjd?) på 92 m i 58 slussar. Tyvärr blev den färdig för sent - järnvägen kom strax efter och blev en alltför stark konkurrent. Idag är den en av landets turistattraktioner och en väg för fritidsbåtar att slippa gå runt hela kusten för att ta sig från ost- resp västkust.
Här kan man läsa mer: http://sv.wikipedia.org/wiki/G%C3%B6ta_kanal
Här kan man läsa mer: http://sv.wikipedia.org/wiki/G%C3%B6ta_kanal
Först Sätunaviken. Vi var där ett par timmar, helt för oss själva! Tyst och lugnt. Bara fågelsång. Inte så mycket fågel - en del gäss och änder, en häger, kossor med kalvar. Fina obsar på svalor, gulärlor, lärkor och en jagande brun kärrhökshane. Underbar morgon, ingen vind att tala om och solsken.
Detta är den mest spektakulära slussen på hela sträckan. Nästan 20 meter upp eller ner i 7 steg. Det vi åkte var nästan lika mycket, men på drygt 2 mil. I Berg är det drygt 5 m i två trappor à 2½ m drygt. Mälaren har vi slussat in och ut några gånger, men där handlar det om knappt 30-50 cm. Det är skillnad! Här åker ca 750 000 liter vatten mellan bassängerna. Det är krafter det. Inte undra på att kanalen kallas "skilsmässodiket". Det hinner hända en hel del. Det såg vi inte minst med både Juno och Ceres! Och då med erfarna skeppare.
Så var vi tillbaka i Berg och en varm bil väntade. Klockan var 17.30 och vi satte oss för att köra hemåt. Framme efter att ha handlat mjölk (och jag plåtat ormvråk) kl 20.
Så var vi tillbaka i Berg och en varm bil väntade. Klockan var 17.30 och vi satte oss för att köra hemåt. Framme efter att ha handlat mjölk (och jag plåtat ormvråk) kl 20.