Expedition Ecuador, del 2: Amazonas regnskog, La Selva lodge. 7-10 april 2015
Regnskogen eller Amazonas upptar en enorm yta i Sydamerika. 7 miljoner kvadatkilometer i Amazonområdet och 5.5 för själva regnskogsområdet (drygt 12 gånger Sveriges yta). Brasilien har drygt 60% av ytan och är de som har utgjort största hotet genom av-verkning, snarare skövling av skogen. Man har hittat över 40 000olika växtarter, men man misstänker att det finns många fler. Insekterna utgör majoriteten av djuren. Här talas om flera 10-tal miljoner arter. Myggor och myror plågar ofta besökarna, För vår del var det sandflugor! I vissa områden kan myggorna sprida malaria och gula febern. Det finns omkring 800 arter däggdjur, varav merparten är fladdermus- och gnagararter. I den senare gruppen finns världens största gnagare, kapybaran. Den kan väga upp till 90 kg! antalet kräldjur/reptilarter är närmare 400 t ex ormar, ödlor, sköldpaddor och kajmaner. Anakondor kan man få syn på med litet tur runt La Selva. Det finns 10 aparter. Sengångare, myrslokar, tapirer, jaguarer finns också. Vad gäller fågellivet så lär det finnas 1 500 arter. Antalet fiskarter, som upptäckts är 3 000. Vi skulle vara glada, om vi fick se en bråkdel av dessa. På min önskelista finns apor, sengångare och så många fågelarter som möjligt.
Här finns litet mer att läsa om Amazonas och regnskogen:
http://wwf.panda.org/what_we_do/where_we_work/amazon/about_the_amazon/
http://sv.wikipedia.org/wiki/Amazonas_regnskog
7 april, tisdag. Quito - Coca - Amazonas och La Selva Lodge
Resan fortsatte med nya äventyr. Orolig sömn - ibland med anledning. Vakna flera gånger. L fick SMS från fotvården mitt i natten, jag ett telefonsamtal knl 03.32 om en vinprovning i höst. Frukost 06.30, Resväskorna ut i korridoren senast 07 och avfärd mot flygplatsen kl 07.30. Skönt att väskorna togs om hand. Vi behövde bara checka in dem och ta emot dem på flygplatserna. 12 grader kl 06, ska bli 23 med sv åsk-/regnskurar. I Coca har de lovat +28 och 97% luftfuktighet, 59% risk för nederbörd, +21 som lägst på natten. Gör det någon skillnad om det regnar eller ej med så hög luftfukt? Vi får se. Hemma har det orkat upp till +12 och växlande sol.
En hel del trafik, men det mesta var inåt Quito, inte utåt. För att öka flödet hade man öppnat en av "våra" filer för mötande trafik. Litet otäckt, i mitt tycke. Tänk om någon glömmer att det kan komma mötande bilar och kör om? Bensinen är billig, litet över $2,
men då för en gallon dvs nästan 4 liter! 2 dollar hade varit billigt t o m för en liter. För att klara trafiken, har man reglerat, så att olika slutnummer på nummerskyltarna får åka in bara vissa dagar. Bussar och billiga biljettpriser gör sitt till, att minska antalet bilar. Fast det verkar inte hjälpa särskilt bra. Vi såg köer in mot Quito flera gånger.
Fina vyer av Cotopaxi, den levande vulkanen, på väg ut mot flyget. Tyvärr var toppen eller andra delar dolda av moln, även denna gång. Toppen syntes litet på håll, när vi klev av på flygplatsen. Blir några chanser till, att få en toppbild. Det var rätt häftigt att åka på en "väg ovan molnen"! Planet skulle gå 10.10, men blev ca 1½ timme försenat. Duktigt jobbat, med en flygtid på 30 minuter till Coca. Planet verkade åka fram och tillbaka dit. Vi fick juice och kex, medan vi väntade.
Här finns litet mer att läsa om Amazonas och regnskogen:
http://wwf.panda.org/what_we_do/where_we_work/amazon/about_the_amazon/
http://sv.wikipedia.org/wiki/Amazonas_regnskog
7 april, tisdag. Quito - Coca - Amazonas och La Selva Lodge
Resan fortsatte med nya äventyr. Orolig sömn - ibland med anledning. Vakna flera gånger. L fick SMS från fotvården mitt i natten, jag ett telefonsamtal knl 03.32 om en vinprovning i höst. Frukost 06.30, Resväskorna ut i korridoren senast 07 och avfärd mot flygplatsen kl 07.30. Skönt att väskorna togs om hand. Vi behövde bara checka in dem och ta emot dem på flygplatserna. 12 grader kl 06, ska bli 23 med sv åsk-/regnskurar. I Coca har de lovat +28 och 97% luftfuktighet, 59% risk för nederbörd, +21 som lägst på natten. Gör det någon skillnad om det regnar eller ej med så hög luftfukt? Vi får se. Hemma har det orkat upp till +12 och växlande sol.
En hel del trafik, men det mesta var inåt Quito, inte utåt. För att öka flödet hade man öppnat en av "våra" filer för mötande trafik. Litet otäckt, i mitt tycke. Tänk om någon glömmer att det kan komma mötande bilar och kör om? Bensinen är billig, litet över $2,
men då för en gallon dvs nästan 4 liter! 2 dollar hade varit billigt t o m för en liter. För att klara trafiken, har man reglerat, så att olika slutnummer på nummerskyltarna får åka in bara vissa dagar. Bussar och billiga biljettpriser gör sitt till, att minska antalet bilar. Fast det verkar inte hjälpa särskilt bra. Vi såg köer in mot Quito flera gånger.
Fina vyer av Cotopaxi, den levande vulkanen, på väg ut mot flyget. Tyvärr var toppen eller andra delar dolda av moln, även denna gång. Toppen syntes litet på håll, när vi klev av på flygplatsen. Blir några chanser till, att få en toppbild. Det var rätt häftigt att åka på en "väg ovan molnen"! Planet skulle gå 10.10, men blev ca 1½ timme försenat. Duktigt jobbat, med en flygtid på 30 minuter till Coca. Planet verkade åka fram och tillbaka dit. Vi fick juice och kex, medan vi väntade.
Nåja, vi kom fram till Coca, som är en stad, som fått ett lyft av oljefyndigheterna i området. Den heter även Puerto Francisco de Orellana. Det bor ca 20-45 000 (alla invånartal varierar!) människor här vid floderna Coca och Napo samt den mindre Payamino. Francisco lär ha "upptäckt" Amazonfloden i en resa från Stilla havskusten till Atlanten. I djungeln stötte han på aggressiva indian-kvinnor, som han kallade amazoner. Därav namnet. Vår visit i Coca blev kort. Vi skumpade i 5 minuter i buss till en brygga vid Napo för ombordstigning i en motordriven kanot. 2 stora utombordare gjorde att den kunde köra 30-40 knop. Först toalettbesök. Färden skulle ta 2½ timme (ca 10 mil), utan faciliteter. Vi hade blivit några fler bl a en flerbarnsfamilj, som skulle till lodgen. Det var rejält strömt i floden och den var full av bråte och sandbankar. De fick kryssa bland stockar/träd och bankar med en utkik i fören. Strömmen kan vara upp till 10 knop stark. Dessutom var det ofta motström inne vid stranden! Såg litet lustigt ut med vatten som strömmade åt olika håll. Våra resväskor hade lastats på i aktern och svepts in i plast ifall det skulle stänka eller regna. Det senare inträffade också. En åskskur gjorde att alla fick ta på sig regn-ponchos. De hjälpte nödtorftigt. Ryggorna fick man ha i knäet p g a att det kom in regnvatten på botten i kanoten. Tur vi hann äta picknicklunchen innan regnet kom. Goda wraps, dryck och frukt mm fanns i tygpåsar åt oss. Det bådar gott inför helpension i några dagar på lodgen.
Det fanns några få hus och lodger längs stränderna, Oljefyndigheterna syntes i form av byggen för depåer, facklor på ett ställe. En och annan bogserbåt skjutande på en pråm med last, några arbetsbåtar. Annars i pricipt tomt och öde. Några av oss såg en skymt av en jättefisk! Det kanske var en Arapaima - en sötvattensfisk som kan bli upp till 5 m lång. Det var en enorm, trubbig käft som stack upp. Efter 2½ timme var vi framme vid en liten brygga, där kanoten lade till. Där fanns ett tak och en toalett. Vi fick gå över ett näs till de andra kanoterna, som skulle ta oss till lodgen. Det hade sagts att det var 15-20 minuters promenad genom djungeln. Det tog inte mer än max 5 minuter på en gångväg. Ingen strapats m a o. Inte kanotfärden heller - det lät som om vi skulle paddla själva, men nej. Man satt två och två på säten och paddlingen sköttes av våra naturguider. Det svåra var att ta sig ner i kanoten. Bryggan var en bit upp. Mina knän speciellt det med protes är inte så böjligt. Det gick, fast med viss möda och många hjälpande armar. Likadant när man skulle upp på bryggor. Kanotfärden på en smalt, krokigt och grunt "dike" tog nästan 30 minuter. Vackert i grönskan! Sista biten fram till själva lodgen var en sjö, Välkomstdrink och information vid receptionen, medan våra väskor bars till våra hyddor. Man använder t ex inte nycklar här. Behövs inte. Det finns inga obehöriga, som kan smyga in. Dörrar ska hålla stängda - då kan obehöriga kryp komma in! Det finns inga fönsterrutor - det är myggnät. Det är fuktigt i luften och kommer att så vara. Det finns ett litet skåp på rummet, som man kan torka viktiga saker i. Torkskåpet består av en glödlampa! Effektivt, när dörren är stängd. Tyvärr är det inte mycket större än ett sedvanligt bankfack, som finns på hotellrummen på andra ställen. Blir nästan för varmt med dörren stängd till skåpet t ex för kameror. Det mesta kommer att behöva hängas på tork, när vi är tillbaka i Quito. Inte kul att packa blöta kläder i väskorna...
http://www.laselvajunglelodge.com/ Länken till allt som finns att veta om La Selva och vad man kan se/göra där.
http://www.laselvajunglelodge.com/ Länken till allt som finns att veta om La Selva och vad man kan se/göra där.
Förutom black vultures, lär finnas gulhuvade också, skymtade vi en liten apa i ett träd, macawpapegojor högt upp i luften, flugsnappare mm. En fullkomlig kakafoi av ljud! Bara djur, inte en motor eller annat brus. Fantastiskt. Vrålapor kommer vi också att höra på nätterna. De finns i träden på lodgen. Andra sorter småapor också.
Efter välkomstdrinken och kort tid för installation i hyddorna blev det en kort kanotutfärd. Massor av fladdermöss i olika storlekar. De flög otäckt nära. Kändes som de skulle flyga på oss! Det lär finnas 80 arter fladdermöss i Amazonas. Grodor lät högröstat överallt. Vi såg en kajmans öga glimta till i ficklampans sken.
Middag kl 19.30. Pumpasoppa med popcorn (riktigt gott), sallad, ris, kyckling alt tonfisk eller eller både och plus efterrätt. Tillbaka på rummet kl 21. Få se om det går att sova i oljudet från naturen utanför. Det finns ju inga fönster att stänga ute ljud med. Det var kolsvart ute, inte ett enda ljus (förutom lodgens). Stjärnhimlen lyste vackert med Södra Korset och de 3 Vise Männen bl a.
8 april, onsdag. La Selva
Väckta med knackning 05.30 och frukost kl 6. Gott bl a med tapiokabröd, som L kunde äta. Empanadas på banan var goda. Vi fick vänta på exkursionsavfärd 30 minuter p g a regn. Det regnade fortfarande när vi gav oss av. Regnponchos i kanoten var bra. Särskilt min egen, som var lång nog att kunna sitta på, ha ryggsäck i knäet och kamera under. Låneponchosen var korta, så flera blev blöta om byxbak och nedåt. L följde inte med, utan skulle utforska lodgen på egen hand. Det var nog tur - dagens kanot var mindre med bara en i bredd. Därmed lägre att kliva ned i och något rankare. Det blev ett inte särskilt graciöst kravlande upp på bryggan vid gångvägen till motorkanoten.
Vi skulle tvärs över och en bit uppåt (mot Coca) på Napo för att titta på papegojor, som slickar lera på ett ställe. Leran behöver de för att motverka gifter, som de får i sig av de frön de äter. Tyvärr var de inte så många där p g a regnet. De kan vara flera hundra, när det vill sig. Regnet gör att de får svårt att flyga. De blir för tunga av blötan och håller sig gömda i lövverken. Man såg - och hörde - att det fanns många där. Det var långt avstånd och dåligt ljus, så bilderna blev inte bra. Dessutom gungade kanoten, så många skott blev det inte en skymt av en pippi på. Det gungade till, precis när man lyckats få en papegoja i fokus med längsta zoomen och skulle trycka av. Suck.
Efter välkomstdrinken och kort tid för installation i hyddorna blev det en kort kanotutfärd. Massor av fladdermöss i olika storlekar. De flög otäckt nära. Kändes som de skulle flyga på oss! Det lär finnas 80 arter fladdermöss i Amazonas. Grodor lät högröstat överallt. Vi såg en kajmans öga glimta till i ficklampans sken.
Middag kl 19.30. Pumpasoppa med popcorn (riktigt gott), sallad, ris, kyckling alt tonfisk eller eller både och plus efterrätt. Tillbaka på rummet kl 21. Få se om det går att sova i oljudet från naturen utanför. Det finns ju inga fönster att stänga ute ljud med. Det var kolsvart ute, inte ett enda ljus (förutom lodgens). Stjärnhimlen lyste vackert med Södra Korset och de 3 Vise Männen bl a.
8 april, onsdag. La Selva
Väckta med knackning 05.30 och frukost kl 6. Gott bl a med tapiokabröd, som L kunde äta. Empanadas på banan var goda. Vi fick vänta på exkursionsavfärd 30 minuter p g a regn. Det regnade fortfarande när vi gav oss av. Regnponchos i kanoten var bra. Särskilt min egen, som var lång nog att kunna sitta på, ha ryggsäck i knäet och kamera under. Låneponchosen var korta, så flera blev blöta om byxbak och nedåt. L följde inte med, utan skulle utforska lodgen på egen hand. Det var nog tur - dagens kanot var mindre med bara en i bredd. Därmed lägre att kliva ned i och något rankare. Det blev ett inte särskilt graciöst kravlande upp på bryggan vid gångvägen till motorkanoten.
Vi skulle tvärs över och en bit uppåt (mot Coca) på Napo för att titta på papegojor, som slickar lera på ett ställe. Leran behöver de för att motverka gifter, som de får i sig av de frön de äter. Tyvärr var de inte så många där p g a regnet. De kan vara flera hundra, när det vill sig. Regnet gör att de får svårt att flyga. De blir för tunga av blötan och håller sig gömda i lövverken. Man såg - och hörde - att det fanns många där. Det var långt avstånd och dåligt ljus, så bilderna blev inte bra. Dessutom gungade kanoten, så många skott blev det inte en skymt av en pippi på. Det gungade till, precis när man lyckats få en papegoja i fokus med längsta zoomen och skulle trycka av. Suck.
Efter papegojslänten for vi åt andra hållet, förbi "vår" brygga nedåt Napu. Här såg jag några vita hägrar en ö av bråte. Går ej att arta på bilderna, tyvärr. Vi skulle till en indianby, Sani Isla, för att lära oss litet om hur regnskogsindianerna lever. Regnet hade nästan upphört, men det var vått och lerigt på marken och därmed halt under rundvandringen. Det bor ca 800 i byn, som är vidsträckt. Varje familj har ca 70 ha skog att förvalta och odla på. De får $2000/år, om de inte hugger ner skogen. Ett bra sätt, att förhindra skövling. En vanlig månadslön i Ecuador är $340. Man har skola med 170 barn och förskola. Det är svårt att hitta utbildade lärare, men man har 6 personer, som står för undervisningen. Männen fiskar, jagar eller jobbar på lodgerna runtomkring. En del även i oljeindustrin. Kvinnorna sköter hemmet och odlar grödor. Man har en del projekt, där odling och hantverk mm ingår. Efter en rundvandring i en "visnings-trädgård" med olika frukter och grödor blev vi bjudna på litet traditionell mat. Det var grillade bananer (olika sorter), grillade kakaobönor, grillad fisk i bananblad och grillade trädlarver. Stora! De kunde även ätas levande...iach. Några var modiga och provsmakade (de grillade). smakade inte särskilt mycket. Jag testade chicha, yuccaspriten, som förr tuggades av kvinnorna innan den jäste. Numera tuggas den inte. Såg ut som skummjölk och smakade inte särskilt gott, en inte direkt illa heller. Yucca används här i Oriente till chichan, annars görs den på majs i andra delar av landet.
Här några bilder på byn och maten vi serverades
Det visade sig att flera av oss fått ilskna, röda blemmor efter sandflugor (små, små svarta saker). Kliade som bara den! Mina var extra stora p g a att jag äter blodförtunnande. Brann som eld på natten! Hade på after-sun, vilket hjälpte något, så jag kunde somna om. Gjorde om proceduren flera gånger under natten. Se mer lägre ner.
Dags att åka tillbaka till lodgen för lunch. Först motorkanot, sedan paddelkanot. På vägen tillbaka såg vi en stor kajman ligga på en stock i standkanten. Det var lågt vattenstånd, så det var litet vanskligt att paddla. Vi fastnade några gånger i krökarna.
Dags att åka tillbaka till lodgen för lunch. Först motorkanot, sedan paddelkanot. På vägen tillbaka såg vi en stor kajman ligga på en stock i standkanten. Det var lågt vattenstånd, så det var litet vanskligt att paddla. Vi fastnade några gånger i krökarna.
Litet lunch och vila innan eftermiddagens övningar. Välbehövligt efter en intensiv förmiddag, som blev riktigt bra vädermässigt. Det regnade ju på natten och förmiddagen. Jag tog en promenad runt lodgen, vilket jag inte hunnit. Det fanns mycket fina och för mig okända växter. Kroton kände man ju igen som krukväxt. Dessa var 2 m höga!
Iväg i den enkelsittsiga kanoten efter lunchpausen. Vi såg en tigerhäger ruvande i ett bo i ett träd. Den infödde guiden är fenomenal på att hitta dolda ting! Danny ser inte hälften av sevärdheterna. Tur vi har en akterpaddlare med oss. Vi såg flera stinky turkies (heter egentligen hoatzin), större och mindre (jättefina med gult bröst) flugsnappare, en större kungsfiskare, en ormfågel, en flygande svart-vit toucan. Vi fick skrika allt vi kunde för att få "marching ants" i ett bo att börja marschera. 5 sköldpaddor solade på en stock i vattnet. Den största låg kvar, så vi kunde komma rätt nära. De mindre var mer lättskrämda. Vi skulle iland för att leta efter världens minsta apa - en s k "pocket monkey" eller dvärgsilkesapa eller pygmy marmoset. De är mycket bofasta i ett litet revir, så det var inga svårigheter att hitta rätt träd. Jättesöta, knappt en mindre handflata stora. De är inte pungdjur, men har en ficka för ett par ungar. Sverige är en av de största exportörerna av dvärgsilkesapor! De verkar trivas bl a på Skansen och Kolmården och får ungar, som kan säljas. Tillbaka till lodgen vid 18-snåret i fin solnedgång.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Dv%C3%A4rgsilkesapa
http://sv.wikipedia.org/wiki/Dv%C3%A4rgsilkesapa
En fullmatad dag kräver litet mat i magen också. Dags för middag. Serverad vid bordet denna gång. Lennart åt bara förrätten. Han hade haft ont i magen under dagen. Det går ingen nöd på honom här på lodgen. han har hittat biblioteket bl a en tjock biografi om en av Kennedybröderna. Där tog dagen inte slut för oss i vår halva av gruppen. Nu skulle vi ut på en nattpromenad i regnskogen! I ficklampors sken. Spännande. Det blev en del spindlar - taranteller både vuxna och baby, en hel del grodor. Ögat på en trädboa lyste till. Svårt att ta bilder - blixt var inte att rekommendera. Det fick bli vad det blev i ficklampesken. +26 grader vid solnedgången kl 18. Sandflugebetten svider och kliar!
9 april, torsdag, La Selva
Väckning kl 06. Inget trynande i sängen här inte! Frukost ½7 och iväg kl 7. 21 grader kl 05. Ska bli 31 och växlande sol. 1% risk för regn. Det regnar 2 000 mm/år i Amazonas! Vi började uppe i utsiktstornet ovanför restaurangen. 2 svartvita tukaner på långt håll plus något rovisartat, som inte hann tubas in. Blue warblers, som brukade sitta på antennen på huset och större flugsnappare. Jag fick syn på en tukan på närmare håll. Den kunde tubas in, så alla fick se den fint. Toapaus innan vi tog på stövlarna och traskade iväg på lång-promenad i regnskogen. Det gick i lera, lervälling och över stock, rot och sten. Vi började vid personalbostäderna för att kolla apor, röda vrålapor i detta fall. En vacker metallicblå jättestor fjäril ville inte sitta still, så den gick att plåta. Den har längsta livslängden av alla fjärilar -2 månader. Det var pygméapor i träden. De var inte heller lätta att få på bild - mycket bladverk att gömma sig i. De hoppade runt i trädkronorna. Vi såg även grodor, bullet ants (jättemyror), en liten fladdermus (skrämdes ut bakom ett träd) och en ödla, som liknade torra löv. Jag fick prova drakblod - saven från ett träd - till mina flugbett (se ovan). Vi spanade även en annan apsort, som i en stor flock svingade sig mellan trädtopparna. Omöjliga att plåta. Tror det var "White fronted capuchin monkeys". Det var jobbigt att gå, även om solen inte lyste nere på marken. Det var varmt och gick upp och ner. Stigen var smal och svårgången. Vi kom tillbaka lagom till lunch. Sjöblöta. Vi såg ut att ha kommit direkt ur duschen med kläderna på! Undrade om kläderna skulle kunna gå att få torra tills vi skulle vidare. Tänkte det var bäst att lägga ut kläderna på tork, när vi kom tillbaka till Quito!
Väckning kl 06. Inget trynande i sängen här inte! Frukost ½7 och iväg kl 7. 21 grader kl 05. Ska bli 31 och växlande sol. 1% risk för regn. Det regnar 2 000 mm/år i Amazonas! Vi började uppe i utsiktstornet ovanför restaurangen. 2 svartvita tukaner på långt håll plus något rovisartat, som inte hann tubas in. Blue warblers, som brukade sitta på antennen på huset och större flugsnappare. Jag fick syn på en tukan på närmare håll. Den kunde tubas in, så alla fick se den fint. Toapaus innan vi tog på stövlarna och traskade iväg på lång-promenad i regnskogen. Det gick i lera, lervälling och över stock, rot och sten. Vi började vid personalbostäderna för att kolla apor, röda vrålapor i detta fall. En vacker metallicblå jättestor fjäril ville inte sitta still, så den gick att plåta. Den har längsta livslängden av alla fjärilar -2 månader. Det var pygméapor i träden. De var inte heller lätta att få på bild - mycket bladverk att gömma sig i. De hoppade runt i trädkronorna. Vi såg även grodor, bullet ants (jättemyror), en liten fladdermus (skrämdes ut bakom ett träd) och en ödla, som liknade torra löv. Jag fick prova drakblod - saven från ett träd - till mina flugbett (se ovan). Vi spanade även en annan apsort, som i en stor flock svingade sig mellan trädtopparna. Omöjliga att plåta. Tror det var "White fronted capuchin monkeys". Det var jobbigt att gå, även om solen inte lyste nere på marken. Det var varmt och gick upp och ner. Stigen var smal och svårgången. Vi kom tillbaka lagom till lunch. Sjöblöta. Vi såg ut att ha kommit direkt ur duschen med kläderna på! Undrade om kläderna skulle kunna gå att få torra tills vi skulle vidare. Tänkte det var bäst att lägga ut kläderna på tork, när vi kom tillbaka till Quito!
Så något om de förbenade sandflugorna och den plåga de medförde i form av infernaliskt kliande. Vet att man inte ska klia på insektsbett, men det gick inte att låta bli på natten. Läste ang farliga djur i Amazonas, att bland de värsta var just sandflugor. Inte för farligheten, men för obehaget! Drakblodet hjälpte, men jag hade behövt ta av mig stövlar och strumpor i lervällingen, för att det skulle ha kunnat smetas på överallt på benen. Flaskan med drakblod inhandlades av Elna i Quito på ett naturapotek. Jag hann inte dit, innan de stängde - tidigt! Fick låna flaskan. Tack! Läste man på etiketten, så hjälpte det inte bara mot klåda efter insektsbett, utan även in-värtes (utspätt med vatten) mot gastrit och magsår! Det är blodstoppande. Dundermedel m a o. Har använts även i Sverige i början av 1900-talet. Finns liknande växter i Medelhavsområdet. Skulle inte googlat på uslingarna - de kan sprida otäcka sjukdomar. Med flera månader, upp till ett års inkubationtid! Får väl hoppas att de, som bet mig inte var smittade med något. Eller att drakblodet hjälpte mot det också.
http://www.drugs.com/npc/dragon-s-blood.html
http://www.drugs.com/npc/dragon-s-blood.html
Vid ½12 började det regna. Den andra halvan av vår grupp kom tillbaka från papegojbanken och indianbyn i kanoten precis lagom för att hinna bli litet blöta. De hade säkert bättre väder både för papegojorna (torr och bättre ljus för foto) och rundvandring hos india-nerna. Regnet höll på under lunch och ca 2 timmar. När solen tittade fram igen, var det några som vågade sig till att bada. Trots priay-or! Andra försökte fiska upp dem, men misslyckades. En guide fångade en annan fisk, som höll på att gräva en håla i strandkanten.
Blev litet plåtande i väntan på att regnet skulle sluta. L och jag tog en sväng bortåt personallängorna i hopp om att se vrålaporna, men det var tyst och stilla i träddungen. Vid 16 var det dags för en kvällstur - först bort till motorkanoten och sedan tvärs över till ett nytt fågeltorn. Det som finns på La Selva höll på att rivas. Samma med fjärilshuset, som hade fallit ihop. Tyvärr. På vägen dit fick vi se en sengångare högt i ett träd. Det var en av önskeobsarna på min lista! Häftigt och precis e sånt ultrarapidtempo, som man sett på film. Sakta, sakta grep den efter ett löv att äta. Åter den lokale guiden, som hittade djuret! Anakonda fanns också på min lista, men det såg vi ingen. Det händer att man ser sådana här.
Det var en brant backe med rullgrus i ca 15-20 minuter till tornet. Därtill 150 trappsteg. Mina knän protesterade. Gick ca 2/3 av stegen upp i tornet. Tillräckligt för att komma över trädtopparna. Fin utsikt. En liten hackspett - gul ring runt ögat och på huvudet, svart och vit i övrigt satt i ett träd. Plötsligt kom en till - och det blev en snabbis för att göra fler hackspettar. Vet inte om det lyckades. När det började mörkna, satte sig en grå glada (grey kite enl Danny) i ett träd på andra sidan.
Lika jobbigt att gå nerför branten. Man fick passa sig för det grova rullgruset. Det började mörkna också. Cikador (3 sorter) väsnades för fullt. Motorkanot över Napu. När vi kom över näset och skulle ta vår paddelkanot, var den borta! Det fanns en radio vid bryggan vid floden, men det skulle ta 30 minuter att få dit en kanot från lodgen! De hade ju fått varuleveranser och hade även tagit vår kanot. Den kom glidande genom mörkret strax efter, så väntan blev inte så lång. Svårt att navigera i krökarna för Danny. Jag lyste med min ficklampa, så gott det gick. Massor av insekter i ljuset. Eldflugor och annat. De bet inte, som tur var, men man fick spotta ut dem ur munnen då och då.
Tillbaka vid 19.30, lagom till middag. Lodgen bjöd på tack- och avskedsdrink före maten. Vi tackade av våra guider med var sitt drickskuvert. Andra personalgrupper fick ett gemensamt. Quinoasoppa, kött eller fisk med ris eller potatis och grönsaker. Gott. Liten kaka med jordgubbar efterpå. Det blev strul vid betalningen av dryckesnotorna, för det vi druckit under vistelsen. Billigt för oss - 2 öl blev $10. Packade väskorna före nattningen. De ska ställas ut före ½7 i morgon bitti.
Det var en brant backe med rullgrus i ca 15-20 minuter till tornet. Därtill 150 trappsteg. Mina knän protesterade. Gick ca 2/3 av stegen upp i tornet. Tillräckligt för att komma över trädtopparna. Fin utsikt. En liten hackspett - gul ring runt ögat och på huvudet, svart och vit i övrigt satt i ett träd. Plötsligt kom en till - och det blev en snabbis för att göra fler hackspettar. Vet inte om det lyckades. När det började mörkna, satte sig en grå glada (grey kite enl Danny) i ett träd på andra sidan.
Lika jobbigt att gå nerför branten. Man fick passa sig för det grova rullgruset. Det började mörkna också. Cikador (3 sorter) väsnades för fullt. Motorkanot över Napu. När vi kom över näset och skulle ta vår paddelkanot, var den borta! Det fanns en radio vid bryggan vid floden, men det skulle ta 30 minuter att få dit en kanot från lodgen! De hade ju fått varuleveranser och hade även tagit vår kanot. Den kom glidande genom mörkret strax efter, så väntan blev inte så lång. Svårt att navigera i krökarna för Danny. Jag lyste med min ficklampa, så gott det gick. Massor av insekter i ljuset. Eldflugor och annat. De bet inte, som tur var, men man fick spotta ut dem ur munnen då och då.
Tillbaka vid 19.30, lagom till middag. Lodgen bjöd på tack- och avskedsdrink före maten. Vi tackade av våra guider med var sitt drickskuvert. Andra personalgrupper fick ett gemensamt. Quinoasoppa, kött eller fisk med ris eller potatis och grönsaker. Gott. Liten kaka med jordgubbar efterpå. Det blev strul vid betalningen av dryckesnotorna, för det vi druckit under vistelsen. Billigt för oss - 2 öl blev $10. Packade väskorna före nattningen. De ska ställas ut före ½7 i morgon bitti.
10 april, fredag, La Selva-Coca-Quito
Så var det dags att lämna La Selva. Fantastiskt ställe med många upplevelser att ta med i livet. Naturupplevelser gillar jag och det fick jag. Kanske inte så mycket fågel, som jag hoppats. Det var mycket ljud, men ibland inte ens skymtar av fåglarna. De hade så mycket att gömma sig i.
Frukost efter en snabb dusch vid ½7. Det hade regnat på morgonkulan, men höll upp, när vi gick till frukosten. Det höll upp under båda kanotfärderna, men började igen, när vi väntade på flygplatsen. Tack för det! Återfärden till Coca: ½ timme i två-i-bredd-kanot, som paddlades. Jobbigt med tung last! Vi gick på ett par gånger i den krokiga "ån", men kunde gunga loss oss. Därefter motorkanot i full fart i 2½-timme kryssande mellan sandbankar och bråte.
Skumpig buss en kort tur till flyget. Och - ja, vad tror ni? 1½ timme försening, igen. Kex och dricka delades ut tämligen omgående. Förseningen blev nog några minuter längre än nödvändigt, eftersom man körde ut paraplyer till de avstigande och fällde upp dem på översta trappsteget. Det tog litet extra tid, men fin service! Det spankulerade en häger på andra sidan startbanan. Troligen en egrett. såg inte fötterna på den i gräset. Det flög även något som troligen var brevduvor. De flög ut och in från ett skjul på ett tak. Trodde först det var papegojor, men bilderna visar något annat.
30 minuters flygning tillbaka till Quito. Där var det växlande molnighet. Cotopaxi syntes bra, denna gång. Svårt att ta bilder från bussen. Det är bilar och träd eller skyltar i vägen. Sitter på rätt sida i morgon, när vi åker tillbaka till flygplatsen. Håller tummarna för att det är molnfritt runt vulkanen.
Hann inte till Naturapoteket för att köpa drakblod. De hade stängt fast klockan inte var ½5! Skulle gått dit med detsamma, när vi kom till hotellet. Stort pådrag med poliser och avspärrningar igen. Denna gång vid Presidentpalatset. Correa hade mottagning. Vi var inte bjudna...
Vi åt middag på andra våningen av Ärkebiskopens palats på Café Facile. L åt kyckling, jag stek med stekt ägg, ris&pommes (ja, både och).
Tillbaka till hotellet. L packade klart, medan jag behöver ha grejer på tork sedan djungelpromenaden, så länge det går. Utspritt över hela rummet. Väskorna ska ut i korridoren 05.10!
Gick ner en sväng i baren - välkomstdrinken (3:e!) serverades där. Satt och pratade en stund. Sedan var det dags att nanna kudde. Det var många tidiga morgnar på denna resa!
Så var det dags att lämna La Selva. Fantastiskt ställe med många upplevelser att ta med i livet. Naturupplevelser gillar jag och det fick jag. Kanske inte så mycket fågel, som jag hoppats. Det var mycket ljud, men ibland inte ens skymtar av fåglarna. De hade så mycket att gömma sig i.
Frukost efter en snabb dusch vid ½7. Det hade regnat på morgonkulan, men höll upp, när vi gick till frukosten. Det höll upp under båda kanotfärderna, men började igen, när vi väntade på flygplatsen. Tack för det! Återfärden till Coca: ½ timme i två-i-bredd-kanot, som paddlades. Jobbigt med tung last! Vi gick på ett par gånger i den krokiga "ån", men kunde gunga loss oss. Därefter motorkanot i full fart i 2½-timme kryssande mellan sandbankar och bråte.
Skumpig buss en kort tur till flyget. Och - ja, vad tror ni? 1½ timme försening, igen. Kex och dricka delades ut tämligen omgående. Förseningen blev nog några minuter längre än nödvändigt, eftersom man körde ut paraplyer till de avstigande och fällde upp dem på översta trappsteget. Det tog litet extra tid, men fin service! Det spankulerade en häger på andra sidan startbanan. Troligen en egrett. såg inte fötterna på den i gräset. Det flög även något som troligen var brevduvor. De flög ut och in från ett skjul på ett tak. Trodde först det var papegojor, men bilderna visar något annat.
30 minuters flygning tillbaka till Quito. Där var det växlande molnighet. Cotopaxi syntes bra, denna gång. Svårt att ta bilder från bussen. Det är bilar och träd eller skyltar i vägen. Sitter på rätt sida i morgon, när vi åker tillbaka till flygplatsen. Håller tummarna för att det är molnfritt runt vulkanen.
Hann inte till Naturapoteket för att köpa drakblod. De hade stängt fast klockan inte var ½5! Skulle gått dit med detsamma, när vi kom till hotellet. Stort pådrag med poliser och avspärrningar igen. Denna gång vid Presidentpalatset. Correa hade mottagning. Vi var inte bjudna...
Vi åt middag på andra våningen av Ärkebiskopens palats på Café Facile. L åt kyckling, jag stek med stekt ägg, ris&pommes (ja, både och).
Tillbaka till hotellet. L packade klart, medan jag behöver ha grejer på tork sedan djungelpromenaden, så länge det går. Utspritt över hela rummet. Väskorna ska ut i korridoren 05.10!
Gick ner en sväng i baren - välkomstdrinken (3:e!) serverades där. Satt och pratade en stund. Sedan var det dags att nanna kudde. Det var många tidiga morgnar på denna resa!
Därmed var det slut med vistelse på Ecuadors fastland - ja, till flyget på morgonen återstod. Detta blev också det sista av avsnitt 2 av resebloggen.
Del 3 handlar om Galapágosöarna.
Del 3 handlar om Galapágosöarna.