En extraresa, strax efter att vi kommit hem från Island. Vi fick ett tråkigt besked sista dagen i Reykjavik.
Antti Ervast, min moster Eevas man hade avlidit medan vi tittade efter norrsken sista kvällen på Island. Nu var det dags för begravning.
Vi hade tur, Lennart skulle kolla tiderna för flyget, när han bokade taxi. Det var inte till Arlanda vi skulle, utan till Bromma! Tänk om vi åkt fel!!!! Det är ju några mil emellan -och rusningstrafik på morgonen. Annars går ju Finnair från Arlanda. Nu flög vi med ett kompisbolag - Flybe. Planet gick kl 09.15. Vi hade 50 minuter på oss att byta på Vantaa till Rovaniemiplanet. Det gick bra.
Landade i Rovaniemi 13.35 (lokal tid). Hela resan på typ 120 mil bilvägen på svenska sidan tog 3 timmar. Jag har ensam kört hela vägen hem därifrån med bil. Tänkte övernatta, men hittade inget bra ställe. När jag var i Sundsvall, kändes det som hemma. Trots att det var 40 mil kvar.... Åkte tidigt på morgonen och var hemma vid 23.30. Vågade inte köra in bilen i garaget....Idiotiskt egentligen. Men, det gick bra.
I Rovaniemi var det ca -5 och kanske 20 cm snö. Vacker solnedgång att beskåda. Det är ju inte dags-ljus där uppe så länge. Solen gick upp ca 10.50 och ner 13.30. Inte mycket till dagsljus m a o. På söndagen och måndagen blev det aldrig mer än skymning p g a moln och t o m regn på måndagen! Planet var fullt - många utländska barn bl a japaner (eller kanske kineser, engelsktalande barn m fl) var på väg för att träffa tomten. De blev smått hysteriska av spänning och förväntan, när vi landade. Vi möttes av Eeva och min kusin Tiina med make Timo.
Antti Ervast, min moster Eevas man hade avlidit medan vi tittade efter norrsken sista kvällen på Island. Nu var det dags för begravning.
Vi hade tur, Lennart skulle kolla tiderna för flyget, när han bokade taxi. Det var inte till Arlanda vi skulle, utan till Bromma! Tänk om vi åkt fel!!!! Det är ju några mil emellan -och rusningstrafik på morgonen. Annars går ju Finnair från Arlanda. Nu flög vi med ett kompisbolag - Flybe. Planet gick kl 09.15. Vi hade 50 minuter på oss att byta på Vantaa till Rovaniemiplanet. Det gick bra.
Landade i Rovaniemi 13.35 (lokal tid). Hela resan på typ 120 mil bilvägen på svenska sidan tog 3 timmar. Jag har ensam kört hela vägen hem därifrån med bil. Tänkte övernatta, men hittade inget bra ställe. När jag var i Sundsvall, kändes det som hemma. Trots att det var 40 mil kvar.... Åkte tidigt på morgonen och var hemma vid 23.30. Vågade inte köra in bilen i garaget....Idiotiskt egentligen. Men, det gick bra.
I Rovaniemi var det ca -5 och kanske 20 cm snö. Vacker solnedgång att beskåda. Det är ju inte dags-ljus där uppe så länge. Solen gick upp ca 10.50 och ner 13.30. Inte mycket till dagsljus m a o. På söndagen och måndagen blev det aldrig mer än skymning p g a moln och t o m regn på måndagen! Planet var fullt - många utländska barn bl a japaner (eller kanske kineser, engelsktalande barn m fl) var på väg för att träffa tomten. De blev smått hysteriska av spänning och förväntan, när vi landade. Vi möttes av Eeva och min kusin Tiina med make Timo.
Vi stannade till i centrum. Jag för att betala våra blommor till begravningen, Eeva för att köpa litet glutenfritt fikabröd på ett bageri, som även sålde gf! Det ägs av min avlidne morbror Marttis särbo Ainos dotter. Överlag har de ett mycket brett utbud av både glutenfritt och laktosfritt i Finland t o m färskt glutenfritt, mjukt bröd i livsmedelsbutiker! Nu blev det två bakelser plus en rulle drömtårta.
Resten av dagen och kvällen gick åt till att prata, prata och prata. Lennart förstår ju inte finska och min är knackig. Han förstår så pass att han kan hänga med, så han vet ungefär vad ämnet vi pratar om är. Namn och mina svensk-finska ord snappar han upp.
Vi gick ut en sväng mot stan på kvällen. Det var gluggar i molntäcket och en del stjärnor syntes. Tyvärr inget norrsken! Ska det bli dipp denna gång också? Tji på Island ju. Broarna över Kemijoki var fina i mörkret, särskilt "Jätkän kynttilät". Jätkä betyder egentligen "domkraft" men används som beteckning på timmerflottare/skogshuggare/gruvarbetare förr. Kynttilä är stearinljus - titta på Lennarts bild, så förstår ni varifrån namnet kommer. Gamla bron var fin den också. Den kommer jag ihåg, troligen från sommaren jag var där uppe hos mormor efter examen i 1:an. Man såg vattnet genom brädspringorna på bron. Det tyckte jag var otäckt! Det blev ganska snabbt mera moln, så vi gav upp norrskenet. Till-baka hemma hos Eeva vid 21.15.
Min anknytning till Rovaniemi? Jo, jag är född där. Vi flyttade därifrån till Sverige strax innan jag skulle fylla 3 år. Har inte varit där särskilt många gånger. En sommar hos mormor, något besök till, med Lennart för drygt 40 år sedan, en begravning för 10 år sedan och en annan för ett par år sedan och nu. Mer om staden längre mer.
Resten av dagen och kvällen gick åt till att prata, prata och prata. Lennart förstår ju inte finska och min är knackig. Han förstår så pass att han kan hänga med, så han vet ungefär vad ämnet vi pratar om är. Namn och mina svensk-finska ord snappar han upp.
Vi gick ut en sväng mot stan på kvällen. Det var gluggar i molntäcket och en del stjärnor syntes. Tyvärr inget norrsken! Ska det bli dipp denna gång också? Tji på Island ju. Broarna över Kemijoki var fina i mörkret, särskilt "Jätkän kynttilät". Jätkä betyder egentligen "domkraft" men används som beteckning på timmerflottare/skogshuggare/gruvarbetare förr. Kynttilä är stearinljus - titta på Lennarts bild, så förstår ni varifrån namnet kommer. Gamla bron var fin den också. Den kommer jag ihåg, troligen från sommaren jag var där uppe hos mormor efter examen i 1:an. Man såg vattnet genom brädspringorna på bron. Det tyckte jag var otäckt! Det blev ganska snabbt mera moln, så vi gav upp norrskenet. Till-baka hemma hos Eeva vid 21.15.
Min anknytning till Rovaniemi? Jo, jag är född där. Vi flyttade därifrån till Sverige strax innan jag skulle fylla 3 år. Har inte varit där särskilt många gånger. En sommar hos mormor, något besök till, med Lennart för drygt 40 år sedan, en begravning för 10 år sedan och en annan för ett par år sedan och nu. Mer om staden längre mer.
Fredag, 5 december
En tung dag, särskilt för moster Eeva och mina kusiner Heikki och Tiina med familjer. Alla 4 barnen är i övre tonåren eller mer. Begravningen är kl 16 först, så dagen blev lång. Massor av prat och bläddrande i gamla fotoalbum. Lennart plåtar av en del av bilderna med hjälp av stativet, han fått låna av Heikki. Stativet behövs för att kunna ta bilder med lång exponeringstid, vilket behövs för norrske-net i mörkret. Jag tar mina på fri hand, men det blir ju klart sämre bilder. Lennarts stativ går inte att fälla ihop för att få plats i en mindre resväska. Fälls det ihop mycket, blir det samtidigt tunna ben och ostadigt...
Begravningen klar med fin musik och vackra blommor. Det är ett himla kånkande på blommorna i Finland. Först har man dem med sig alt så har beställda blommor levererats. Var och en tar sina blommor/kransar med sig in i kyrkan eller i detta fall kapellet. Efter en stund går man fram och lägger dem vid kistan. Sedan tar prästen vid och gör sitt. Efter det går man och hämtar sina blommor igen och bär ut dem. Är det jordbegravning (som är det vanligaste) bär man blommorna till graven och lägger dem där ovanpå ett lock över kistan i graven. I detta fall lades blommorna vid en minnessten. Antti skulle kremeras i Uleåborg och sedan gravsätts urnan i Rovaniemi.
Det blev sedan en minnesstund i en hembygdgård på andra sidan älven. Renskav - så klart! Det verkar vara det stående i matväg på begravningar där uppe. Inte mig emot. Det blev över både av skavet och moset, så det blir middag fler gånger.
Vi var iväg till kyrkogården även på lördagen. Jag hade ljus med mig till flera gravar och ett till minnes-stenen. Tog bild på morfars, Jalmari Kylmäniemi, grav. Jag har aldrig sett honom. Han avled redan innan jag föddes. I samma grav ligger även min morbror Martti och en annan släkting. Mormor avled 1978 medan jag låg på sjukhuset i ett par månader när jag väntade Mimmi. I den graven ligger även Leila, Marttis fru, deras son Risto och min andra moster Aili.
En tung dag, särskilt för moster Eeva och mina kusiner Heikki och Tiina med familjer. Alla 4 barnen är i övre tonåren eller mer. Begravningen är kl 16 först, så dagen blev lång. Massor av prat och bläddrande i gamla fotoalbum. Lennart plåtar av en del av bilderna med hjälp av stativet, han fått låna av Heikki. Stativet behövs för att kunna ta bilder med lång exponeringstid, vilket behövs för norrske-net i mörkret. Jag tar mina på fri hand, men det blir ju klart sämre bilder. Lennarts stativ går inte att fälla ihop för att få plats i en mindre resväska. Fälls det ihop mycket, blir det samtidigt tunna ben och ostadigt...
Begravningen klar med fin musik och vackra blommor. Det är ett himla kånkande på blommorna i Finland. Först har man dem med sig alt så har beställda blommor levererats. Var och en tar sina blommor/kransar med sig in i kyrkan eller i detta fall kapellet. Efter en stund går man fram och lägger dem vid kistan. Sedan tar prästen vid och gör sitt. Efter det går man och hämtar sina blommor igen och bär ut dem. Är det jordbegravning (som är det vanligaste) bär man blommorna till graven och lägger dem där ovanpå ett lock över kistan i graven. I detta fall lades blommorna vid en minnessten. Antti skulle kremeras i Uleåborg och sedan gravsätts urnan i Rovaniemi.
Det blev sedan en minnesstund i en hembygdgård på andra sidan älven. Renskav - så klart! Det verkar vara det stående i matväg på begravningar där uppe. Inte mig emot. Det blev över både av skavet och moset, så det blir middag fler gånger.
Vi var iväg till kyrkogården även på lördagen. Jag hade ljus med mig till flera gravar och ett till minnes-stenen. Tog bild på morfars, Jalmari Kylmäniemi, grav. Jag har aldrig sett honom. Han avled redan innan jag föddes. I samma grav ligger även min morbror Martti och en annan släkting. Mormor avled 1978 medan jag låg på sjukhuset i ett par månader när jag väntade Mimmi. I den graven ligger även Leila, Marttis fru, deras son Risto och min andra moster Aili.
Det var blidväder och mycket halt på gångvägarna. Sandar gör man inte åt bilarna, på sina ställen åt fotgängarna. Vi stannade inne mest hela dagen, förutom till kyrkogården. Det var stora flockar siden-svansar i träden ner mot vattnet. Flera hundra. De böljade fram och tillbaka. Nervösa varelser - flyger en, flyger alla.
6 december firas Finlands självständighetsdag. Det gör man rejält. Presidenten med flera dignitärer på olika orter håller bal och skakar hand med alla. TV:n visar program om kriget och intervjuer med folk, som minns. 1917 är det ju inte så många som minns. Däremot finska vinterkriget på 40-talet. Många av männen, som var med i kriget har ju avlidit. Många med svåra minnen, som de burit på. Min pappa t ex hade mardrömmar hela livet. Han gick ut i kriget som 17-åring. Han hade gra-natsplitter i ena låret. Det rörde på sig, vilket jag tyckte var spännande som barn. Försökte hitta det än här än där. Den generationen har drabbats hårt t ex av hjärtbesvär mm. Traditionen säger att man ska tända ett levande ljus i fönstret på kvällen.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Finlands_sj%C3%A4lvst%C3%A4ndighetsdag
Vi drog iväg vid 21 på kvällen för att leta norrsken. Skulle det bli något?
Vi gick inåt centrum och broarna och älven även denna gång. Eeva följde med oss. Vi väntade en liten stund och si!!!! Det började lysa en strimma ljus strax till vänster om den gamla bron. Det blev grönare och växte. Till slut blev det ett riktigt maffigt norrsken över hela himlen! Underbart! Inget sprakande och inga andra färger än grönt, men vad gjorde det. Det kom en kille, som pratade engelska, och undrade om detta var "aurora". Jo, det var det. Ortsbefolkningen, som var på hundpromenad, tittade på oss, inte norrskenet....
6 december firas Finlands självständighetsdag. Det gör man rejält. Presidenten med flera dignitärer på olika orter håller bal och skakar hand med alla. TV:n visar program om kriget och intervjuer med folk, som minns. 1917 är det ju inte så många som minns. Däremot finska vinterkriget på 40-talet. Många av männen, som var med i kriget har ju avlidit. Många med svåra minnen, som de burit på. Min pappa t ex hade mardrömmar hela livet. Han gick ut i kriget som 17-åring. Han hade gra-natsplitter i ena låret. Det rörde på sig, vilket jag tyckte var spännande som barn. Försökte hitta det än här än där. Den generationen har drabbats hårt t ex av hjärtbesvär mm. Traditionen säger att man ska tända ett levande ljus i fönstret på kvällen.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Finlands_sj%C3%A4lvst%C3%A4ndighetsdag
Vi drog iväg vid 21 på kvällen för att leta norrsken. Skulle det bli något?
Vi gick inåt centrum och broarna och älven även denna gång. Eeva följde med oss. Vi väntade en liten stund och si!!!! Det började lysa en strimma ljus strax till vänster om den gamla bron. Det blev grönare och växte. Till slut blev det ett riktigt maffigt norrsken över hela himlen! Underbart! Inget sprakande och inga andra färger än grönt, men vad gjorde det. Det kom en kille, som pratade engelska, och undrade om detta var "aurora". Jo, det var det. Ortsbefolkningen, som var på hundpromenad, tittade på oss, inte norrskenet....
Fantastiskt skådespel! Något av hotellen har iglos med glastak, som stugor. Då kan man ligga i sängen och se detta fenomen! Wow. Tillbaka hemma vid 22.30.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Polarsken
http://www.irf.se/Popular/?docid=1131
Söndag 7 december
Ännu en slappardag. Eeva och jag var ute och handlade litet på förmiddagen. Många butiker hade ju stängt igår. Lennart plåtar av gamla foton idag också. Vi ska på lunch hos Heikki och Anita kl 14. Han hämtar oss, så vi slipper gå i halkan. Det är plusgrader och is, där man plogat. God lunch och de pratar en del svenska och engelska, så även Lennart är på banan. Stativet återlämnas - tack för lånet! Det blev bra bilder.
Vi hämtas sedan vid 4-tiden av Tiina och Timo. Vi ska till Santa Claus Village och Polcirkeln för en koll av hur tomtefar har det i julstressen och med alla utländska barnbesökare, Det var lugnt! Rudolf hade just gjort ett testpass och var på väg hem till.. ja, vad det nu är spilta? Hägnet var tomt i alla fall. Annars hade jag tänkt ta en provtur. Fast det skulle ju varit dagsljus, tycker jag och inte bortsmältande snö.
Det finns en kokurrerande anläggning strax bredvid - Santa Park. Det är mer ett "Gröna Lund" enligt Tiina. Detta är originalet och det ligger vid Polcirkeln, Napapiiri. Här ett gäng bilder:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Polarsken
http://www.irf.se/Popular/?docid=1131
Söndag 7 december
Ännu en slappardag. Eeva och jag var ute och handlade litet på förmiddagen. Många butiker hade ju stängt igår. Lennart plåtar av gamla foton idag också. Vi ska på lunch hos Heikki och Anita kl 14. Han hämtar oss, så vi slipper gå i halkan. Det är plusgrader och is, där man plogat. God lunch och de pratar en del svenska och engelska, så även Lennart är på banan. Stativet återlämnas - tack för lånet! Det blev bra bilder.
Vi hämtas sedan vid 4-tiden av Tiina och Timo. Vi ska till Santa Claus Village och Polcirkeln för en koll av hur tomtefar har det i julstressen och med alla utländska barnbesökare, Det var lugnt! Rudolf hade just gjort ett testpass och var på väg hem till.. ja, vad det nu är spilta? Hägnet var tomt i alla fall. Annars hade jag tänkt ta en provtur. Fast det skulle ju varit dagsljus, tycker jag och inte bortsmältande snö.
Det finns en kokurrerande anläggning strax bredvid - Santa Park. Det är mer ett "Gröna Lund" enligt Tiina. Detta är originalet och det ligger vid Polcirkeln, Napapiiri. Här ett gäng bilder:
Detta var sista kvällen i Rovaniemi. Det blev bastu - man har egen bastu i lägenheterna t o m - för Eeva och mig. Skönt! Ingen öl, men väl ett glas vin eller två efteråt. Och mera prat! Tror det var bra för Eeva att ha oss gäster, att tänka på. Inte bara grubbla. Struntar i ev norrsken ikväll. Vi är så nöjda med det vi såg igår.
Måndag 8 december
Planet går inte förrän 18.10 ikväll, så det blir nästan en hel dag till. Prat, prat. Och fika, fika. Julstjärnor åt mig. En finsk jultradition: luftig, frasig, smördeg med plommonfyllning.
http://www.tasteline.com/Recept/Mammas_finska_Julstjarnor
Lennart bakade dem med fryst glutenfri smördeg, när jag åkte till Helsingfors dagen efter det att vi kom hem.
Tiina hämtade oss med bil och vi halkade oss fram till Aktikum från parkeringen. Det är ett jättefint museum med samehistoria, arktisk geologi och natur samt Rovaniemis historia. Det är ju en stad, som i princip brändes ner av tyskarna 1944, för att inte ryssarna skulle ta det. Min pappa var med i det kriget och var de sista åren vi bodde där polis (precis som Antti). Eeva berättade bl a att pappa var med och tog hand om resterna av en grabb, som sprängts sönder vid stationen av en granat. Det sägs att bara 5 hus besparades förstörelse. Har sett en annan uppgift om att 90% förstördes. Modellen visade mest skorstensstockar, tyckte jag. Civilbefolkningen evakuerades, så det var inte så många civila dödsoffer. Däremot lidande av annat slag. Min mor, som fick grav demens mot slutet av sin levnad, letade t ex efter en pojke och flicka. Det var förmodligen hennes småsyskon Eeva och Veikko. De kom ifrån varandra under flykten. Mamma satt i telefonväxeln och flyttades senare, Hon var bara 17-18 år. Det satte sina spår.
Just nu var det en special om snöskoterns historia. Snöskotern är viktig här uppe - även norra Sverige och Norge!. Man fick inte ta bilder, men jag tjuvtog en på den första skotern!
Från 20-talet, men stod bakom med skidor på fötterna. Man kunde även ligga och titta på norrsken i en biosalong.
Måndag 8 december
Planet går inte förrän 18.10 ikväll, så det blir nästan en hel dag till. Prat, prat. Och fika, fika. Julstjärnor åt mig. En finsk jultradition: luftig, frasig, smördeg med plommonfyllning.
http://www.tasteline.com/Recept/Mammas_finska_Julstjarnor
Lennart bakade dem med fryst glutenfri smördeg, när jag åkte till Helsingfors dagen efter det att vi kom hem.
Tiina hämtade oss med bil och vi halkade oss fram till Aktikum från parkeringen. Det är ett jättefint museum med samehistoria, arktisk geologi och natur samt Rovaniemis historia. Det är ju en stad, som i princip brändes ner av tyskarna 1944, för att inte ryssarna skulle ta det. Min pappa var med i det kriget och var de sista åren vi bodde där polis (precis som Antti). Eeva berättade bl a att pappa var med och tog hand om resterna av en grabb, som sprängts sönder vid stationen av en granat. Det sägs att bara 5 hus besparades förstörelse. Har sett en annan uppgift om att 90% förstördes. Modellen visade mest skorstensstockar, tyckte jag. Civilbefolkningen evakuerades, så det var inte så många civila dödsoffer. Däremot lidande av annat slag. Min mor, som fick grav demens mot slutet av sin levnad, letade t ex efter en pojke och flicka. Det var förmodligen hennes småsyskon Eeva och Veikko. De kom ifrån varandra under flykten. Mamma satt i telefonväxeln och flyttades senare, Hon var bara 17-18 år. Det satte sina spår.
Just nu var det en special om snöskoterns historia. Snöskotern är viktig här uppe - även norra Sverige och Norge!. Man fick inte ta bilder, men jag tjuvtog en på den första skotern!
Från 20-talet, men stod bakom med skidor på fötterna. Man kunde även ligga och titta på norrsken i en biosalong.
Museet är väl värt ett långt besök! Här är en länk till det:
http://www.arktikum.fi/EN/home.html
Här några länkar till information om Rovaniemi nu och förr:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Rovaniemi
http://www.visitrovaniemi.fi/
http://rovaniemi.visitrovaniemi.fi/Pa-Svenska9
Ett par mer officiella bilder på Arktikum. Baksidan är ett bra ställe att kolla efter norrsken på!
http://www.arktikum.fi/EN/home.html
Här några länkar till information om Rovaniemi nu och förr:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Rovaniemi
http://www.visitrovaniemi.fi/
http://rovaniemi.visitrovaniemi.fi/Pa-Svenska9
Ett par mer officiella bilder på Arktikum. Baksidan är ett bra ställe att kolla efter norrsken på!
Därefter blev det litet shopping - rieska (lappländskt tunnbröd, tjockare än det svenska) och en del glutenfritt. Fika hemma hos Eeva och sedan till flyget. Det är ingen lång bilresa, bara upp för backen ca 1 mil eller så.
Planet skulle gå 18.10, men var försenat p g a byte till större plan Det var många, som ville kolla hur tomten hade det. Timo sade att det hade kommit 3 fulla plan från England på lördagen! Man flög ju Concorden dit upp, när det begav sig! Det blev oroligt för oss - vi hade bara 45 minuter på oss för byte av plan! Nu var vi 30 minuter sena!!!! Skulle det gå senare plan till Stockholm?
Nåja, vi kom iväg 30 minuter sent dvs 15 minuter för bytet och vi satt långt bak i planet. Pirrigt. Vi landade på Vantaa gate 21 och vi hade 10 minuter på oss till gate 27 med fik och växlingskontor mm emellan, Det gick! Vi hann knappt sätta oss, innan dörrarna stängdes och "boarding completed" i högtalarna. Hur skulle det gå med resväskan då?
Vi landade på Arlanda 10 minuter före ordinarie tid - gynnsamma vindar. Men det hade vi inget för. Vi var inte många med incheckade väskor. Vi väntade och väntade. Vi trodde ju inte ens att vår väska skulle ha hunnit med, men vi väntade. Efter 30 minuter kommer väskorna! Vår kom först! Stor eloge till personalen på Vantaa. Det hade vi inte trott, att de skulle klara. Buuu för personalen på Arlanda däremot. Inte acceptabelt att behöva vänta på ett 10-tal väskor över 30 minuter.
Allt som allt - en bra resa. Även om anledningen var tråkig. Kul att träffa släkten. Vi har numera bra kontakt kusinerna emellan via Facebook. Fast jag förstår ju inte allt de skriver, särskilt inte de yngre kusinbarnen.
Planet skulle gå 18.10, men var försenat p g a byte till större plan Det var många, som ville kolla hur tomten hade det. Timo sade att det hade kommit 3 fulla plan från England på lördagen! Man flög ju Concorden dit upp, när det begav sig! Det blev oroligt för oss - vi hade bara 45 minuter på oss för byte av plan! Nu var vi 30 minuter sena!!!! Skulle det gå senare plan till Stockholm?
Nåja, vi kom iväg 30 minuter sent dvs 15 minuter för bytet och vi satt långt bak i planet. Pirrigt. Vi landade på Vantaa gate 21 och vi hade 10 minuter på oss till gate 27 med fik och växlingskontor mm emellan, Det gick! Vi hann knappt sätta oss, innan dörrarna stängdes och "boarding completed" i högtalarna. Hur skulle det gå med resväskan då?
Vi landade på Arlanda 10 minuter före ordinarie tid - gynnsamma vindar. Men det hade vi inget för. Vi var inte många med incheckade väskor. Vi väntade och väntade. Vi trodde ju inte ens att vår väska skulle ha hunnit med, men vi väntade. Efter 30 minuter kommer väskorna! Vår kom först! Stor eloge till personalen på Vantaa. Det hade vi inte trott, att de skulle klara. Buuu för personalen på Arlanda däremot. Inte acceptabelt att behöva vänta på ett 10-tal väskor över 30 minuter.
Allt som allt - en bra resa. Även om anledningen var tråkig. Kul att träffa släkten. Vi har numera bra kontakt kusinerna emellan via Facebook. Fast jag förstår ju inte allt de skriver, särskilt inte de yngre kusinbarnen.